Har suttit här på morgonen och funderat över statsministerns utspel under gårdagens presskonferens på Rosenbad.

Han orerar om förvaltningsmodellen och hur varje myndighet styrs av respektive statsråd enligt stuprörsprinciper.

Några minuter innan detta talade han sig varm för den transparens som finns mellan statsråd och regering?

Bäste Löfven, hur menar du att av statsråd stuprörsstyrda myndigheter är en transparent organisation?

Senare under konferensen berättar Löfven att transparensen råder myndigheter emellan, men inte mellan statsråden?

Jag håller med K-G Bergström i hans analys och skulle likt han förvånas om inte ett eller annat statsråd ryker till hösten.

Om inte så är hoppet ute för svensk politik för på den nivån kan denna typ av fadäser omöjligen tillåtas!

Transparens måste finnas på alla nivåer om man likt Löfven, hävdar att organisationen han byggt är just det.

Även om jag tycker att Löfven hanterade situationen ganska bra skulle jag gissa att dröjsmålet innan hans uttalande krävdes för det omfattande manus han tvingats läsa på inför presskonferensen. 

Oppositionen har nu ett monumentalt ansvar, att säkerställa ett tillräckligt styre till och med nästa val!

Hoppas att förväntningarna för en gångs skull infrias!

http://www.expressen.se/kronikorer/k-g-bergstrom/k-g-bergstrom-om-presskonferensen-om-transportstyrelsen/ 

En något luddig rubrik över en mera luddig ansamling institutioner med mer eller mindre bra och dålig verklighetsförankring. Fox News har under helgen sänt inslag som återfinns på de flestas näthinnor efter den amerikanska presidenten Donald J Trumps taffliga återgivning tagen ur ett vinklat sammanhang. Denne Trump, mannen, myten, legenden, eller är det ett utstuderat politiskt spel, eller är han bara dum?

En man av Donald Trumps kaliber är knappast dum, man når osannolikt hans nivå genom dumhet. Däremot behöver man inte nödvändigtvis anta ett aristokratiskt hållningssätt baserat på framgångar som bidragit till en förmögenhet värd namnet. Kanske är det just detta som givit Donald Trump hans kometkarriär i politiken, han vet vad folket vill höra, han vet vad folket vill ha, han riktar sig till de bittra, han riktar sig till de förorättade.

Republikanen Trump, denne man av folket med en tilltalande retorik och samtida klumpiga uttalanden man knappast kan vänta sig av en amerikansk president. Eller är det hans stil, hans grej, verka flummig för att sedan med knivskarp skärpa ta sig an problem efter problem. Imponera för sedan förvåna och förfära och så vidare?

Däremot tycker jag att han tar sig an ”pudelns kärnas” i sin kommentar kring Sveriges inrikespolitiska problematik. Våra styrande kämpar febrilt för att omedelbart lägga en blöt filt över den glöd Trumps uttalande skapat. Allt är plötsligt kopplat till rikets prestige, hur det får vårt land att verka utåt, kontexten är av underordnad betydelse och PK-media har febrilt tagit fram motbevis till Trumps påståenden. Bildt, Wahlström och Löfven håller en enad front mot omvärlden genom sina snabba kommentarer där Trump sågas genom påståendet att han svamlar, Bildt undrar vad Trump har rökt innan sitt uttalande.

Men har han så fel? Är han verkligen så fel ute? Bortsett från smärre detaljer tycker jag Trump är ganska nära sanningen, den sanning vi alla läser om genom de visselblåsare som förser medborgare med information ur verklighetens perspektiv. Informationen om eskalerande våld i alla storstäder, en maktlös poliskår, ett rättsystem i fritt fall, ett vårdsystem likaså, pensionärer som får besöka soppkök för att de inte har råd att köpa mat för dagen och en skola som inte längre håller måttet.

Men PK-eliten med sin knutna och styrda media vinklar allt på ett negligerande sätt som blir än mer uppenbart en dag som denna då Trumps kritik mot Sverige möter den affekt media sänder, upprörd fd utrikesminister och statsminister Carl Bildt, förvånad statsminister Stefan Löfven. Allt för att stärka lögnen om Sverige, korthuset som skakar i dess grundvalar och som mest troligt rasar ihop inom en inte alltför avlägsen framtid.

Imponerade ansträngningar görs för att behålla lögnen om Sverige, imponerande ansträngningar görs för att säkerställa svenskens tro på vårt oförstörbara samhälle. Detta öppnar för de krafter Trump representerar, högervindarna blåser åter över vår värld, mänsklighetens minne räcker i två generationer sa någon nyligen i samband med minnesdagarna för förintelsens grymma livsöden. Med tanke på den utvecklingen vi har i världen så är den inte längre en centervärld, det börjar bli en höger- och vänstervärld där motsättningarna blir alldeles uppenbara. 

Svårtolkad är vekligheten av i dag men det är nära till hands att känna krigets vindar och Uppenbarelseboken mörkaste profetior kan innan det sista man gör här i livet, komma att besannas. 

En stor farhåga med nuvarande omvärld uppenbarar sig allt oftare, en känsla av något ostoppbart har tagit sin begynnelse och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Ett mångårigt intresse för historia för mig tillbaka till 20- och 30-talets Europa och de krafter som började vakna till liv med det resultat som sedan chockade en hel värld efter att de fasansfulla krigsförbrytelserna uppdagades efter krigsslutet 1945.

Jag försöker förstå vari farhågorna härstammar från, är det månne tro vårt eget politiska och minst sagt parlamentariskt komplicerade läge som påverkar eller är det de högervindar som nu åter blåser över världen likt en spöklik tornado vars enda syfte är åter skicka in världen i ett totalt mörker med miljoner döda som konsekvens.

Jag har i många år funderat över det liv vi lever, vad är det för krafter som styr vår värld och varför? En känsla jag haft sedan barnsben är att mitt jordelivet inte kommer avslutas på en naturlig väg utan något kommer ske inför mötet med evigheten. Min analys på vad detta i sak innebär är långt i från färdigställd, är det naturkatastrof, sjukdomar, eller är det mänskligt framkallat elände som blir det som avslutar ens banor av liv i det vi kallar vår värld?

Trump är i sanning en intressant vändning för världen, är det en ny Hitler eller är det en man med osedvanligt värdefulla insikter i global ekonomi och affärsmässig infrastruktur och logistik som nu fötts in i det av vår världs mäktigaste ämbeten?

Å ena sidan kan man se något briljant men tyvärr ser man även något skrämmande, dock inget man kan sätta fingret på ännu, det man kan säga om dagens värld är ju att detta ämbete är synnerligen välbevakat och det kan med hyfsad säkerhet sägas att en födelse av ett extremhöger-USA alldeles säkert skulle uppmärksammas och möjligen skulle lugnare krafter ta över innan det helt spårar ur.

Kan dock sakta fundera över hur mr Trump tänker då han nu genomför den ena isolerande åtgärden efter den andra genom att infria sina vallöften. Som jag ser det har USA gått från att vara västvärldens förebild till att bli en sluten stat som bygger murar och bidrar till oro och osäkerhet i vår omvärld och jag räds det faktum att vi åter kastas in i det mörker som omger mänskligheten. Vi har en historia där vi med skoningslös kraft slaktar varandra, är det på den randen vi nu åter balanserar?

Efter något års torka vad avser skrivande har jag nu efter moget övervägande kommit fram till att det saknats mig, känslan av att uttrycka funderingar, känslor och åsikter var en gång något jag brann för men som under de senaste åren sakta avmattats med anledning av flertalet händelser i det privata.

Massor av händelser har ägt rum sedan senaste inlägget här vilket var 2012, jag har gjort en hel del omställningar i livet såsom:

1. Blivit av med jobb

2. Hittat nya jobb

3. En sprucken relation och familj

4. Vägen tillbaka…

Vägen tillbaka kan vara svår, särskilt då det sker händelser i ens liv och direkta omvärld som påverkar den ena parametern efter den andra, man inser att man plötsligt befinner sig ett ekorrhjul, en total vilsenhet som endast har en vägg som det bästa vittnet och lyssnar till ens ångest.

Ett par distinkta beslut är tagna på resans gång, däribland total avhållsamhet från alkohol. Sedan har jag beslutsamhet insett att man inte ska kasta sig in i en ny relation förrän man är hel själv och man är redo att ge av sig själv till någon annan. Jag har jämte detta arbetat hårt för att finna intressanta befattningar och har nu till sist hamnat på det ställe där jag sannolikt kan komma att stanna kvar till det är dags att hitta på något annat här i livet, pension exempelvis (om det nu blir någon sådan).

Det största beslutet i närtid är ändock att jag nu helt slutat med godis, chips och andra onyttigheter, det jag nu har kvar och som återstår är avhållsamhet från lite sämre alternativt till kostcirkel såsom pizzor och hamburgermenyer.

Jag anser nu att jag börjat lägga en god grund till hur jag framgent ska leva livet och ser nu med förtjusning en svag strimma av ljus vid horisonten. Jag ska dit, jag ska nå dit och jag ska övervinna de hinder som står i min väg om det så ska kosta mig mitt nästa sista andetag ty det sista skall insupas på andra sidan….

 

 

Det är med viss förvåning jag i dag läser om Reinfelds slapphet i frågorna som den senaste veckan haglat kring Näringsminister Annie Lööf. Jag trodde nog i mitt stilla sinne att statsministern skulle vara något mera handlingskraftig mot det uppenbara slöseri av skattemedel som förekommit.

I stället får jag känslan av att det hela negligeras och försöker ”sopas under mattan”. Under sitt sommartal i går i Gustavsberg så välkomnade i stället statsminister Reinfeld den ”trevare” Aniie Lööf släppte tidigare i veckan där hon bjöd in partiledarna för att diskutera Alliansen 2.0 inför kommande cal 2014.

Innan sommartalet besvarade Reinfeld på den väsentliga frågor som DN velat ha svar på avseende bl a vidlyftig representation från diverse departement. Frågor och svar kan läsas nedan:

***

1. Hur ser du på avslöjandena om vidlyftlig representation på myndigheter?

– Jag tycker i grunden att det är bra att man granskar användandet av skattepengar. När det gäller de olika delarna som ni har pekat på så finns det ju riktlinjer och regler som ska följas. I de fall när de inte följs så får man rätta till eller kräva ansvar för det.

2. Varför ser det ut så här på svenska myndigheter?

– Om vi håller oss till de exempel som varit i Dagens Nyheter är det väl så att det finns exempel på när man inte följer riktlinjer, och då får man rätta till det. Jag tycker att det är viktigt att påpeka att det är några enstaka fall.

3. Vilket är ditt eget ansvar som statsminister?

– När det gäller ämbetsverk i Sverige, och det beskrev Inga-Britt Ahlenius bra i er tidning i går (läs: i fredags), har vi en ordning där vi minskat detaljstyrningen från regeringen. Det var många som tyckte att det var en riktig utveckling för att få mer självständiga myndigheter och självständiga verkschefer. Och, som någon påpekat i de här fallen, så är verkschefen ansvarig. Vi i regeringen har en påverkan via utnämningsmakten och det har vi också förändrat på senare år med att, som jag tycker, ha en mer professionell och mer öppen rekrytering av verkschefer.

4. Vad tänker du göra åt saken?

– Användandet av skattebetalarnas pengar är i hög grad decentraliserat till en lång rad beslutsfattare. Det är alltid viktigt att ha för ögonen att vara aktsam. Det är en lång rad personer som måste hörsamma det för att det ska fun­gera.

5. Vilken trovärdighet har regeringen när ni samtidigt talar om ordning och reda i statsfinanserna?

– Fast det har vi god grund för att säga att vi har, och till och med nu kan vi presentera satsningar som vi hoppas kunna ta fram under nästa års budget.

6. Behöver ni skärpa tillsynen över de statliga stiftelserna?

– Vi såg den där uppgiften att ni skrev så. Vi uppfattar nog att vi redan gjort den ändringen och att den gjordes, faktiskt, efter kritik från Riksrevisionen, redan för några år sedan. Tillsynen av stiftelser är nu utlagd på sju länsstyrelser och ingen är undantagen.

7. Varför har ni struntat i Riksrevisionens råd om bättre kontroll över statliga stiftelser?

– Jag tror att vi med de ändringar som gjordes har kommit fram till det som tidigare var kritiken om att vissa stiftelser var undantagna.

8. Stämmer det att regeringens presstab informeras när journalister begär ut handlingar?

– Det där är på en detaljnivå som jag inte riktigt har kontroll över. Det är dessutom nu anmält till riksdagens konstitutionsutskott, och den granskningen bör jag inte föregripa.

***

Men får dock känslan av fortsatt mörkläggning och negligering av de uppenbara brott mot skattebetalarna. Jag tycker statsministern borde ha gjort ett mera kraftfullt ställningstagande mot dessa brottsliga representationer. Jag känner att förtroendet för regeringen är lika nerkört i botten som den var vid slutet av nuvarande oppositionens era 2006.

Det finns i dag inte något politiskt parti som står upp för de medborgare som röstat dit dom eller visar att de vill skydda skattebetalarnas medel genom att visa tydliga markeringar om att denna typ av representation aldrig får förekomma. Det är uppenbart att Lööf kommer få sitta kvar och det är utav Reinfeldt ett stort klavertramp som i mångt och mycket kan kosta Alliansen valsegern 2014.

En valseger för oppositionen 2014 kommer sannolikt innebära en tillbakagång till den generösa epok av statliga bidrag till ”kreti och pleti” i stället för att bedriva den sunda jobbpolitik som nu förs. Stefan Lövén har så här långt inte imponerat rent retoriskt kring någon fråga avseende kommande politik utan Reinfeldt har helt rätt när han beskriver oppositionen som idélös.

Det blir nog som vanligt, svenskarna upprörs över det sker, morrar över det en vecka eller två uppeldade av medierna, sedan är allt glömt och förlåtet. Detta typiska svenska förhållningssätt har förekommit allt för många gånger och en personlig önskan vore en n¨ågot mer omfattande långsinthet hos väljarna men tuill syvende och sist får vi nog konstatera att: ”väljarnas minne är för kort”.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15278472.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15275752.ab

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article15276937.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article15278488.ab

http://www.dn.se/nyheter/politik/reinfeldt-kraver-inte-skarpta-regler

http://www.dn.se/nyheter/politik/statsvetare-valjarnas-minne-ar-kort

Fortsatta avslöjanden av våra för tillfället eminenta massmedier visar på att Lööfs departement omedelbart efter turbulensen med Tillväxtverket i panik försökt städa undan bevisen för deras brott mot det svenska samhället. Att vidare konstatera är att mörkläggningsförsöket strider mot allt utav demokrati som Sverige står för.

Aftonbladets kartläggning av tiden från att Christina Lugnets fadäser uppdagades ser ut så här:

***

2011

8 december

Annie Lööf har julbord för Närings­departementet för 616 473 kronor. ­Enligt departementet handlade det framför allt om seminarieverksamhet – ­vilket det också bokfördes som.

19 december

Lööf har avslutningsmiddag med ett 20-tal partikollegor från departementet på Villa Bonnier. De dricker sprit och tolv flaskor vin på skattebetalarnas ­bekostnad.

2012

21 maj

Van der Nootska Palatset skriver en faktura till Näringsdepartementet på en depositionsavgift efter att statsråds­assistent Eva Ankarsjö ringt och bokat bord åt Annie Lööf och hennes stab i departementets namn.

27 juni

Lööf har fest för sin stab på van der Nootska palatset. 14 personer äter och dricker elva flaskor vin och ytterligare 13 glas vin. Hela kalaset går på 21 506 ­kronor och notan skickas till skatte­betalarna.

1 augusti

Klockan 10.46 beställer Aftonbladet all internrepresentation på Närings­departementet sedan september 2011.

2 augusti

Klockan 16.05 skickas transaktionslistor över representationen till Afton­­b­ladet.

6 augusti

Aftonbladet ­begär ut elva fakturor för ­intern representation från transaktionslistan – där bland annat notan från van der Nootska palatset och Villa ­Bonnier finns med.

Aftonbladet begär också ut sammanställningar över hur mycket alla övriga departement har gjort av med på internrepresentation sedan september 2011.

7 augusti:

Näringsdepartementet efterfakturerar Centerpartiet för notan från van der Nootska palatset och gör löneavdrag för spriten på Villa Bonnier.

Klockan 16.46 skickar Jenny Forkman de elva fakturorna som beställdes den 6 augusti och skriver att fakturan från van der Nootska har efterfakturerats.

Klockan 17.49 kontaktar Afton­bladet Jenny Forkman för att få underlaget kring fakturan som nu har gått till Centerpartiet.

8 augusti:

Klockan 11.23 mejlar Forkman ­kopior på löneavdraget som har gjorts för spriten och efterfaktureringen till Centerpartiet.

Klockan 12.43 publicerar SR Dagens Eko nyheten om spritavdraget och ­efterfaktureringen. Detta efter att ­Annie Lööfs pressekreterare lämnat ­hela nyheten till Ekot. Statssekreterare Håkan Ekengren intervjuas senare och berättar då bland annat om hur ­Näringsdepartementet ligger till när det gäller internrepresentation jämfört med andra departement. Det hela handlar om uppgifter som tagits fram på uppdrag av Aftonbladet men som vid denna tidpunkt inte har lämnats ut.

9 augusti:

Aftonbladet publicerar nyheten om hur ­Näringsdepartementet har hanterat sina ­notor.

Först 11.29 får­ ­Aftonbladet handlingen om hur mycket ­respektive departement har lagt på ­intern representation – dagen efter att ­Näringsdepartement fått den.

13 augusti:

Näringsdepartementet lägger ut uppgifter om sin julfest på sin hemsida. Trots att Afton­bladet begärt ut all intern representation har vi inte fått ta del av denna. Julfesten har varit bokförd som seminarieverksamhet.

14 augusti:

Aftonbladet avslöjar hur julfesten har undanhållits tidigare granskning.

***

Jag tycker det är beklämmande att det får gå till så här och skulle bli synnerligen förvånad om Annie Lööf får sitta kvar efter detta. Att det i vår tid får gå till så här??? Från snål smålänning till maktens korridorer i Rosenbad gjorde Annie Lööf maktgalen och framför allt, ha-galen. De en gång så goda incitament hon med fördel förespråkat för sitt centerparti är nu bortglömda och personen Annie Lööf kommer med tiden glömmas bort som en mycket ”liten människa”.

En toppbetald politiker i det absolut översta toppskiktet och med departementsanställda vars löner många av oss bara kan drömma om. Att dessa ska behöva nyttja skattemedel för att fylla sina magar och sinnen med god mat och alkohol i överflöd är så vidrigt dåligt att orden inte räcker till för att beskriva den avsky och ilska som fyller ens dag.

Annie Lööf måste avgå, omedelbart!!!

Gör hon inte det så raseras det lilla förtroende som denna regering månne ha kvar och ett sannolikt regimbyte kommer ske i valet 2014. Det här kan mycket väl bli borgarnas dödsstöt med tanke på den mycket hårda politik de drivit där poängen varit och är att: ”Alla ska jobba för sig, oavsett hur sjuk eller gammal och utsliten du är”.

Betänker man sedan nivån på deras ansvar för de skattemedel svenskarna fyller statskassan med så blir man gråtfärdig. Nej Reinfeldt, du har helt klart något att betänka, n o g s a m t ! ! ! !

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15266607.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15266882.ab

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/evafranchell/article15266387.ab

http://www.dn.se/nyheter/politik/bottenbetyg-for-centerledaren

http://www.expressen.se/nyheter/valjarnas-fortroende-for-annie-loof-rasar/

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/bottenbetyg-for-naringsminister-loof_7426256.svd

Det är med stor förtjusning jag nu följer pressens ständiga inslag om vad Näringsdepartementets och dess underavdelningar har pysslat med. Det här är precis vad pressen ska pyssla med, äkta journalistik avseende ämnen som fängslar, berör och upprör.

Hurvida prinsen varit i slagsmål, kungen snubblat på en gobeläng eller drottningen satt kaffe i vrångstrupen på nobelmiddagen kunde inte intressera mig mindre men, då det dryftas hur våra egna folkvalda beter sig mot oss som valt och tillsatt dom och hur de missbrukar vårt förtroende… Ja, detta väcker oneklingen min odelade nyfikenhet.

Nu när pressen roar sig med att granska detta nogsamt så ser man samtidigt att det pågår en febril aktivitet med att städa vilket tyder på att ångesten är stor i övriga departement. Det vore oerhört intressant att se utifall det bara är Näringsdepartementet som skulle få tvätta sin byk offentligt eller om det skulle framkomma uppgifter av sådan art att man skulle kunna fastslå att hela politiska systemet i grund och botten är korrupt?

Ur ett betraktarperspektiv blir man bestört, lite ledsen och rejält förbannad (i den ordningen) när man inser att det man tidigare trott har stått för det ”hel-ylle svenska”, dvs det som gjort att vi ansetts vara ett föregångsland med ett fungerande system utan nämnvärd korrumption. När nu pressen börjar skrapa på toppen av ett isberg så kanske det till syvende och sist kommer visa sig att det här med ”att hantera skattemedel ansvarsfullt” kanske bara varit en fasad vilken nu sakta börjat rämna.

Jag har sagt och konstaterat det förr, finns det inte en tydlig riktlinje för vad som är rätt och fel så kommer människan att hitta vägar för att göra det enkelt för sig då människan i naturen är ganska lat. Serveras lyx och flärd på ett fat så är alla snabbt där och roffar åt sig och uppenbart så räckte inte det ”hel-ylle svenska” till för att stävja den lockelse dessa arma departementsanställda fick utstå. De med sina synnerligen ”låga” löner måste då givet nyttja skattepengar för ”att få råd” till att gå ut och festa, stackare…

Vidare läser man om 375 000 000 kr som gått till projekt som ingen vet vad som blivit resultatet?

Sverige har rätt många departement…

Vilka får då betala denna nota, för det vore ju en utopi att tro att regeringen skulle ta sitt ansvar och kräva att de ansvariga får betala ur egen ficka, som vi alla andra svenska medborgare hade fått göra, eller hur?

Jo, detta får våra barn plikta för, genom sämre skolor, lärare och läromedel och ett ständigt krigande för att de stackars kommunerna ska hitta den absolut billigaste maten att servera till ”framtiden”. Är detta rätt?

Vidare så får de gamla plikta för detta genom ständigt försämrade levnadsvillkor och sänkta pensioner. De äldre som under sitt yrkesliv byggt upp landet ska nu på ålderns höst inte få möjlighet att njuta av livets glada sista dagar utan fortsatt behöva bekymra sig över hurvida de kommer ha råd med morgondagen. Är det rätt?

Avslutningsvis det som vi alla ser som den fundamentala tryggheten i det svenska samhället, vården. Denna har de senaste tio-tjugo åren blivit något av en fars, en följetong utan slut där man år efter år får höra hur det är svårt att få personal att vilja jobba på sjukhus på grund av vidriga avtal och arbetstider. Att de som dessutom utför dessa heroiska yrken ska vara en förhållandevis lågavlönad skara är om möjligt ännu mer förvånande. Är det rätt?

Då skulle man avslutningsvis vilja fundera lite kring det mänskliga i hela frågan…

Skattebetalarna betalar åtskilliga miljarder i månaden i olika skatter, moms osv. Dessa skatter betalas för att vi ska ha ett fungerande land med infrastruktur, vård och skolor i världsklass. Sedan bygger vi ett politiskt system som är satt att förvalta svenska medborgarnas förtroende och vårt avlånga land.

Då undrar jag till sist hur det i rimlighetens namn kan vara så att våra skattemedel hanteras så ansvarslöst? Hur kan så pass högt uppsatta personer såsom generaldirektörer eller ministrar vara så ovetande om vilka felaktigheter deras avdelningar utför? Hur kan de vara så oengagerade i sin egen undersökningsplikt som ytterst ansvarig att de låter detta hända? Hur kan de på fullaste allvar stå inför presskåren och påstå att: ”de inte kände till”, eller: ”jag hade ingen aning”?

DE LJUGER!!!

Se Aftonbladets artikel

Se DNs artikel, Se ytterligare instressant läsning i DN

Det är med viss irritation man läser om de olika fadäser som skakar de otaliga myndigheter, nu Tillväxtverket, vilka är tillsatta för att bevaka välfärden för de svenska medborgarna. De svenska medborgarna är för övrigt deras arbetsgivare och de får sin lön via svenska skattebetalares surt förvärvade löner.

Irritationen kulminerade fullständigt då man fick läsa om Tillväxtverkets otaliga kick-offer på det ena spahotellet efter det andra. Det uppenbara fusket och genrealdirektören Christina Lugnets märkliga tillbakavisanden av att det skulle förekommit uppenbart fusk inom hennes Tillväxtverk. Hon var som ”lugnet själv”…

Att hävda att Sverige är ett sådant helylle land med minimal korruption är i dag en sanning med modifikation. Korruptionen letar sig allt högre i hierarkin och till syvende och sist så handlar det bara om en sak: ”Människor som hittar kryphål och försöker sko sig på andra människor bekostnad”. Det är väl lite av mänsklighetens signum men borde dock inte utföras av de myndigheter som är satta att verka FÖR medborgarna i ett land.

När detta nu handlar om ytterligare en myndighet som är ”drabbad” (minns ärligt inte hur många man hört om tidigare) vore det kanske förnämligt i fall de styrande kunde ta fram lite direktiv såsom att de som utnämns till genraldirektörer kanske skulle ha ett personligt ansvar för de fadäser som begås. Det är ju rätt många och frekvent förekommande sådana…

Då människor i regel hamnar i ett ”ha-begär” då de når högre positioner i samhället, dvs, vissa klarar inte av att ha den makt som tilldelats dom utan att i längden påverkas negativt då de också förstår hur de kan komma att utnyttja systemet till deras fördel. Då tycker jag att det borde finnas en regel att den högst ansvarige också får ansvara för sina yttersta arbetsgivare för sina och dess avdelnings fadäser och säkerställa att de medel som felaktigt nyttjats återbetalas till statskassan!  

Får Christina Lugnet sitta kvar efter detta vore det för jävligt!

Det är med visst vemod och förväntan man ser på det nya året. Arbetsgivaren har under året antagit en ”ny väg att gå” gällande personalpolitik.

Helt utan hänsyn till den stora utförarorganisation vi har som faktiskt är de som ”tjänar pengarna” till moderbolaget, så har man nu valt att samtliga processekonomiska fördelar ska få styra före vett och reson. De mjuka delarna i ledarskapet har helt börjat luckras upp i dess beståndsdelar och numera består företaget endast av ett tomt skal av sitt forna ”jag”. Detta ”ett av Sveriges största bolag” väljer att rationalisera det gamla för att få in det nya och ”lätt utbytbara”.

Detta innebär i sak att man slänger ut de gamla och erfarna till förmån för de unga och hungriga. Det man inte inser i sin jakt efter att spara pengar och kunna erbjuda löjligt, i sammanhanget, låga löner i förhållande till de få extra tusenlappar de äldre och mer erfarna utförarna förtjänat (efter att ha gett merparten av sina arbetsliv till arbetsgivaren) är att man urholkar en stor del av kunskapsbanken utan att säkra att den förnyas och att gamla och väl fungerande priciper bibehålls. Det ska bli enkelt att anställa och avskaffa personal i stället för att ta hand om den äldre personalen som på grund av arbetsbelastningen i utförarorganisationen tar slut vid si-så-där 50-55 års åldern.

Man undrar sakta hur det blev så här och framför allt, så fort…

Då man själv klev in bolaget möttes man av en trevlig och öppenhjärtlig atmosfär där alla verkade för en god stämning. Det fanns en anda, en samhörighet nästan åt det familiära hållet vilken jag sällan skådat inom de övriga branscherna jag verkat i under de år jag varit verksam i arbetslivet. Denna andan har nu arbetgivaren och dess företrädare metodiskt och med snudd på militärisk precision förstört och sannolikt kommer den inte att på något sätt eller vis gå att återskapa.

Då man nu ur ett arbetsgivarföreträdande perspektiv länge funderat kring alla dessa förändringar och tillkommande måsten har ens egen tro och motivation kring drivandet av dessa förändringar urholkats allt mer och mer. Det hela har urartat så till den milda grad att motivationen till ett gott arbete närmar sig noll och inget och det enda man vill planera för är hur man ska klara sig från allehanda arbete vilket i slutändan inte kommer gagna någon annan än just arbetsgivaren.

Ett önskat läge vore onekligen att utförarorganisationen skulle få en upprättelse och de facto bli en prioriterad del av organisationen. Utvecklingen ”so far” är dock att arbetsgivaren kör ”sitt race” och det inkluderar tyvärr inte företrädare för utförarorganisationen. Tyvärr får man ur ett företrädarperspektiv stå och se på hur denna för företaget livsviktiga funktion bara får gå en allt mer tung och ledsam vardag till mötes. Man kan som en nyårsönskning dock anse och hoppas att arbetsgivaren en dag kommer vakna för att inse sitt misstag och då gärna innan det är för sent. Ett bolag med denna potential och framtida möjligheter att kunna plocka avsevärda andelar av marknaden bör nog ta sitt förnuft till fånga innan ytterligare ett av Sveriges största bolag går samma väg som SAAB.

Ur ett nyårsperpektiv så kan man tycka att man borde lägga mindre krut på det processekonomiska och desto mer på HR-relaterade frågor. Tappar man de mjuka delarna så får nog vilken luttrad bolagsledare som helst till slut inse att övervägande del ”hårt” till sist tar ut de ”mjuka delarna”, oavsett hur stor andel mjukt det finns.

Ta hand om personalen, nu och i framtiden! Den är och förblir framtiden!

Det var en gång för länge sedan en prins, då prinsens far, kungen, dog av hög ålder, då blev prinsen kung…

Detta är nog en saga vi alla hört ofta och vissa har nog även avundats det hela. Från den dag man föds finns det inte ett enda ekonomiskt orosmoln på den aldrig så molnfria himlen som hos en blivande regent. Det lilla barnet visas på TV och tillåts från tidig ålder få uttala vissa kontrollerade fraser där tagningarna inför sändningen av inslaget säkerligen redigerats gång på gång utav hovets PR ansvariga. Det lilla barnet som omedvetet, till en början, medverkar i detta TV inslag och sakta växer upp i en värld där ”apperence is everything”.

En gång i tiden har det kungliga säkerligen bidragit till att bygga en stark stat, man har byggt upp ett skattesystem som inledningsvis många gånger var väldigt orättvist och hårt i förhållande till vårt moderna skattesystem. Att alla bidrar till att betala för landets välfärd är i dag det som skatten primärt är till för, under medeltiden gick den primärt till att bekosta kungarnas storslagna krig. Dessa kungar vars hagalna begär efter mer makt och flera undersåtar visar mer att det blåa blodet är synnerligen opassande för den typen av ämbete då de endast kunde utöva sin makt genom tyranni och diktatur. Betänker man hur dessa krig decimerat den nordiska befolkningen i förhållande till övrig Europeisk befolkningsutveckling så blir tanken kring det hela hissnande.

”Sedan ska man komma i håg allt det goda kungahusen gjort för landet”…

Denna slogan är något rojalisterna ständigt förespråkar och det är sannolikt drömmen om det pampiga, storslagna och en och annan sönderslagen barnadomsdröm om att, ”varför kunde det inte varit jag”, som ligger bakom de tyngsta av incitament för att ha kungahuset kvar. Rent krasst är det svårt att ur ett nyktert perspektiv se vad monarkin har att erbjuda det moderna samhället annat än att vara en stor årlig kostnad och möjligen ge pensionärerna något att roas av på stan genom att beskåda de små parader som sker kring kungliga slottet. Dock, till syvende och sist, på skattebetalarnas stora bekostnad för man ska inte tro att kungen lägger en krona på dessa x antal hus/slott, den kostnaden ligger på det statliga organet ”Statens fastighetsverk”.

Till all lycka och glädje verkar dock en viss väckelse ha kommit igång, den republikanska rörelsen växer sig starkare i Sverige då en allt större del av befolkningen uppenbart insett att det finns en viss poäng i att inte finansiera en franskätttlings liv och leverne som kung i vårt avlånga land. Denna miniatyr i det svenska samhället som varken kan läsa eller tala i ett förtroendegivande tempo utan staka sig eller använda stödlappar. Det var knappt att ”eklateringen av det nyligen hållna kronprinsessbröloppet” kunde utannonseras utan tunghäfta.

Detta väcker omedelbart frågan kring huruvida ämbetet som statschef borde vara ärftligt? Vari ligger det demokratiska vi förespråkar i vårt land? Hur kan en tronarvinge vara demokratisk?

Oavsett hur populär kronprinsessan må vara, oavsett det PR-riktiga i att gifta sig med en ”spillevink” från Ockelbo, en man av folket som blev en prins, allas lilla och hemliga ”våta dröm” om att, ”kan det hända honom så kanske det kan hända mig”, hade nu besannats. Detta bidrog nog, till kungens stora förnöjsamhet, till att öka på den nedåtgående spiral av popularitet som kungahuset tampats med i snart tjugo års tid. Dock faller korthuset snabbt då kungens hemliga liv mer och mer uppdagas och hur detta under lång tid pågått bakom lyckta dörrar och ännu större hemlighetsmakeri. Drottningen flyr hals över huvud till släktingar i andra länder och grunden skakar plötsligt på Drottningholms slott, de tyska tabloiderna har plötsligt något att skriva om och sedan får dessutom den underordnade svenska skvallerpressen med Aftonbladet i spetsen något att skriva om.

Det publiceras någon bild tagen av våra majestäter i besvärande situationer och sedan följs denna bild av diverse rappakalja och efter att nu ha följt denna följetong utan slut så börjar det ur detta födas en stark motvilja kring det monarkistiska.

En gång, för länge sedan, var kungahusen helt rätt i tiden och byggde sakta världen till det den blivit i dag men precis som faranoerna, precis som kejsarna och precis som Ceasar så är det kanske dags för kungarna att ”gå ur tiden” och släppa fram den nya världen, låt slotten bli museeum och låt kungahusets individer degraderas till de vanliga dödliga de faktiskt är och i stället bli folkliga. Jag tror upplevelsen skulle vara nyttig för en som aldrig klätt på sig kläder eller torkat sig själv där bak…

Att födas till att bli kung eller drottning kan aldrig kallas demokratiskt, det är en kvarleva från fornstora dar. Detta kostar skattebetalarna pengar i form av fastigheter, apanagé, resor och detta i princip helt utan insyn från allmänhetens ögon. Betänk vad dessa pengar skulle kunna bidra med i form av ökad kassa till exempelvis sjukvården, skolan och åldringsvården vilka utarmas mer och mer. Dessa tre instanser som är de viktigaste i välfärden får lida på grund av att kungahuset ska gödas och nu få tillskott med ytterligare en blåblodig individ…

Det enda som känns bra är att det denna gång finns en inblandning av 50% icke adligt blod, det kan kanske till syvende och sist visa att kungafolkens blod är lika rött som hos vanliga dödliga och förhoppningvis leda ”gemene man” mot insikten att våra pengar kan användas till annat, låt kungahusets individer kämpa sig genom vardagen precis som vi i stället för att tillbringa dagen i sina silkeslakan omgiven av betjänter, endast då adeln är avskaffad kan vi skryta om att leva i ett jämlikt samhälle och endast då kan vi skryta om att ha endast en klyfta kvar att fylla igen, arbetslivsklyftan mellan mannen och kvinnan…