”Den 8 oktober krockade jorden med en rymdsten som exploderade med en kraft av tre Hiroshimabomber. Ingen hann se den innan det var för sent.”
”Explosionen som inträffade över södra Sulawesi i Indonesien visar ännu en gång hur svårt det är för oss på jorden att skydda oss från möjliga katastrofer orsakade av en sten från rymden. Kraften i den tio meter stora rymdsten som störtade in i atmosfären den 8 oktober uppskattas enligt tidningen New Scientist till jämförbar med 50.000 ton TNT. Det är okänt om delar av stenen nådde jorden. Ljudet från detonationen när stenen exploderade på drygt 15 kilometers höjd kunde höras över delar av Indonesien men ingen människa har hittills rapporterat ha sett den. Storleken var också för liten för att asteroiden skulle ha kunnat upptäckas i ett teleskop. Videobilder tagna av himlen strax efter händelsen visar ett rökspår. Astreoider är stora block av sten, några stora som berg, som går i en bana mellan Mars och Jupiter. Några av dessa kommer då och då ur sin bana och kan röra sig in mot det inre av solsystemet.” Citatet är häntat från DN.se
Jag och en god vän satt för en tid sedan och spånade över lite av varje, kort och gott det som omger oss, världen, vädret, vintern osv. Kalla oss gärna filosofiska om Ni vill men vad som dock, efter några goda whiskey, genomsyrade samtalet var att vi begrundade det faktum över att allt blivit så apokalyptiskt på senare tid. Hollywood tillverkar filmer på löpande band som på ett eller annat horribelt sätt skildrar olika sätt som jorden kan gå under på inklusive stora delar av, eller hela mänskligheten. Vari ligger inspirationen till dessa mer eller mindre upplyftande och ofta grafiskt väldigt välgjorda verk? Är det så att vi kanske är på väg att bli en del av historien? Är det dags för en annan art att ta över på jorden? ”Det har hänt förrut och det kommer att hända igen”…
Man läser om diverse rymdstenar som kolliderar med moder jord, man läser om asteroider, stora som små varav en i synnerhet som kommer korsa jordens bana otäckt nära fredagen den 13e april 2029 (varför just den 13 pril och en fredag dessutom???). Det är om knappt 20 år och det mötet ska ske på ca 30000 km avstånd från jorden och det ändå en tiondel av avståndet mellan jorden och månen och beroende på hur jordens dragningskraft kommer påverka denna passage så kan nästa möte 2036 bli väldigt spännande. Denna NEO-asteroid har varit känd ganska länge och är ca 270 meter lång vilket känns löjligt lite globalt sett men en direktträff på jorden skulle motsvara ca 880 Megaton sprängkraft och detta skulle ödelägga en yta stor som Europa och drastiskt förändra klimatet på moder jord. Dramatiskt nog har man namngivit denna asteroid efter den egyptiske destruktionsdemonen Apophis.
Sedan har man ju detta mysterium med Solen, denna livgivande stjärna som är en förutsättning för allt liv på vår planet. Enligt vetenskapen har de aldrig sett solen så lugn, det pågår alltid aktivitet på ytan men solfäckarna har minskat drastiskt under de senaste åren vilket får forskarna att tro att fenomenet soleruption (solutbrott) är nära förestående. Det faktum att det för närvarande är i princip obefintligt med solfläckar har med stor sannolikhet bidragit till den milda sommar vi haft i år samt att hösten varit kallare än normalt. Närvaron av solfläckar bidrar till en varmare sol, frånvaron gör den kallare vilket får forskarna att tro att någon stor händelse är på gång inom några år. Betänker man Mayafolkens berömda kalender som helt grundar sig på förhistoriska mätningar av solen så känns det lite skrämmande att denna slutar med året 2012…
Nä, helt ärligt… Det är ju inte utan att man får diverse tankeställare då man de senaste åren, som sagt, bombarderats med filmer med olika innehåll men dock med samma budskap fast i olika former. ”Domedagen är här”, säger filmerna och det är inte mycket vi kan göra än att titta på och hålla i oss för när det kommer till de kosmiska krafterna så är vi obefintligt små…
Nyheten om meteoriten har helt gått förbi mig. målet var nog inställt någon annanstans tydligen;)
Ja, det är lite vi vet, och kanske är det lika bra, annars skulle vi gå runt med ständigt oro.
Jag tror på mayafolkets kalendar på samma sätt som jag tror på jehovas ständiga nu går vi under utrop. men jag tror inte på gud heller.
Jag är en otrogen mänska helt enkelt 😉
Ha en trevlig All helgona helg.
By: Antonia on 30 oktober 2009
at 14:50
Hej!
Du är inne på även solens inverkan på moder jord och jag har studerat lite kring solens inverkan på jorden särskilt när det gäller solens betydelse för bl a radiokonditioner och där har verkligen solen mycket att bestämma. Dessa iakttagelser har jag på nära håll haft beröring med genom att jag är en gammal radioamatör sedan 1974.
Nu verkar solen vara i en lugnare period och då har vi bättre möjligheter att få långa och fina kontakter.
Att solen även påverkar vädret har jag läst lite om och jag tycker att solforskarna har fått allt för lite utrymme när det gäller vårt klimat och vad solen står för.
Det du tar upp i din blogg angående ” rymdstenar” bl a så är det inte helt säkert här på jorden oberoende vad vi gör med CO2 och där jag inte är övertygad om att denna är den verklige boven. Ska inte nu gå in på detta här, men just nu springer vi åt ett håll och jag ser en liknelse med en fårskock i rörelse.
By: soli01 on 02 november 2009
at 22:31
Al: Bra artikel. Vi lever i en brytningstid. Vi ser och hör för mycket. Nej, jorden kommer inte att gå under. Inget är nytt under Solen. Och när Hon slockar då är det finito.
Solens stormar har en cykel på 60 år. Och nu är det lugnt. Det är inget vi kan dagtinga med. Det är naturvetenskap. Det ska visst bli kalla vintrar snart. Såna som var under kriget. Den som lever får se.
By: Helena Palena on 06 november 2009
at 11:58
Solen är wår näst bästa vän (fixar ju klimatet) – och jorden Terra är wår bästa vän i alla väder – hälsar Josef B. 8)
By: Josef Boberg on 06 november 2009
at 22:51
Intressant och tänkvärt inlägg….
Jag är lite ”allergisk” mot profetior om jordens nära förestående undergång för min mamma talade alltid om att vi levde i ”den yttersta tiden”…och jag var konstant rädd för att domedagen skulle dyka upp t.ex. när jag olovandes gick på bio ….
Men ändå tycker jag också att det är spännande med Mayakalendern….
För mig är hela resonemanget en påminnelse om att det enda vi vet något om är NU-et. Det upprepas så ofta att det tycks banalt men för mig är det en ständig övning att uppleva detta NU……
By: fairymary on 07 november 2009
at 22:35
Apokalyptiska föreställningar har vi alltid drabbats av utav diverse profeter och det man spontant känner är att det på något märkligt sätt känns som just… Ändens tid
Av någon anledning verkar allt vara så slutgiltigt, ungefär som att man går och väntar på något som ännu inte inträffat eller ska inträffa. Precis som fairymary skriver ovan så är inlägget mycket intressant och tänkvärt eftersom de senaste generationerna med bestämdhet säger att det känns som att allt accellererar…
Mayakalenderna har ju förutsagt både det ena och det andra under åren och deras tolkningar har ju kunnat påvisas i modern tid. De var fantastiska på att förutspå solhändelser och så vidare och det får mig att fundera på det du skriver om avsaknaden av solfläckar… Vad innebär det?
December 2012 känns obehagligt nära…
By: Rolf_Lilja on 10 november 2009
at 14:29
Ummm nu blir jag fundersam. Jordens undergång, kanske, men varför. Mayakalendern fascinerar många, skall nog ta reda på lite mer om den. Du, den här bloggen är ju intressant!
By: Tant Greta on 20 december 2009
at 21:22