Skrivet av: AN | 10 juni 2009

Röd storm – en svensk källa till oro

Den här veckan inleddes den största militära flygövningen någonsin på svenskt territorium. Sverige står värd för Nato-övningen Loyal Arrow där ett femtiotal stridsflygplan från nio olika länder under drygt en vecka skall ska träna samordning med F21 i Luleå som utgångspunkt. Övningen har skapat stor inrikespolitisk debatt, eftersom den tolkas som ett närmande till Nato.

Kritiken – som ofta kommer från vänsterpolitiker – blir knappast trovärdig. Det är den svenska socialdemokratin som har drivit på nedrustningen av det svenska försvaret – vilken de borgerliga partierna nu delvis har hakat på. Och det är nedrustningen som i sin tur har bidragit till att framställa ett militärt närmande till den västliga alliansen som det enda rimliga alternativet.

Allt tal om militär neutralitet utan en försvarsmakt som kan försvara vårt territorium och hävda vårt lands territoriella integritet blir bara tomt och meningslöst prat. Det som är betydligt mer anmärkningsvärt och som borde uppröra svenska politiker ännu mer är de stora ryska militära övningar som planeras i sommar och i höst. I jämförelse med de minst 60 000 man som är involverade i dessa övningar, blir Loyal Arrows 2 000 soldater en stilla susning.

De aktuella övningarna i Ryssland har sin udd riktad mot väst. Valet av namn på den största övningen – ”Zapad” vilket betyder väst – är hämtat från de gigantiska sovjetiska övningarna under det kalla kriget. En av de övningar som rysk militär genomför sker i närheten av Finland och pågår under halvannan månad – från mitten av augusti. Om man dessutom lägger till att det ryska angreppet på Georgien skedde ur en motsvarande övning i Sydkaukasus förra sommaren, är det lätt att förstå att länder som Finland, Polen, Ukraina och de baltiska länderna kommer att ha höjd beredskap i samband med övningarna. Det är dessutom värt att notera att Rysslands militär sedan tio år tillbaka öppnat för tanken att använda kärnvapen för att möta NATO:s överlägsenhet.

Att anklaga försvarsminister Sten Tolgfors (m) för att Nato-övningen i norra Sverige har bidragit till att frammana dessa stora ryska militärövningar, är inte varken logiskt eller särskilt seriöst. Samtidigt blir försvarsministerns intyganden om att den ryska upprustningen skett från ”en mycket låg nivå” mest ett försök att dölja behovet av ett uppdaterat svenskt försvar och en förnyad säkerhetspolitisk debatt.

Det finns ett stort psykologiskt motstånd mot att acceptera att den säkerhetspolitiska situationen är förändrad, både hos allmänhet och politiker. Politisk prestige och önsketänkande riskerar att skymma blicken. Den som fortfarande är tveksam om vilken väg Ryssland har valt, kan förslagsvis titta lite närmare på omfattningen av de ryska militärövningar som nu planeras.


Svar

  1. Måhända finns det en annan väg också, kanske… 💡

  2. Trevlig MidSommar... 🙄

  3. Vi måste våga se utvecklingen i vårat närområde.
    Ryssland’s hjärt fråga handlar om geopolitik och just nu vill dom utbredda sin bakgård till Sovjet tidens nivåer.
    Gasledningen är ett sätt att göra detta på liksom
    Rysslands önskan att få gå in i ett tredje land för att försvara ex gaslednigen dvs (gå in i sverige eller Estland) för att försvara en ledning eller ett fartyg etc som egentligen inte finns eller som Ryssland när dom vill kan hävda att ha utsatts för sabbatage lr liknande så att Ryssland på det sättet kan utöka geopolitiken.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: