Skrivet av: AN | 05 april 2009

”Storebror” har ny strategi för framtida barnfostran…

Regeringen lanserar en ny strategi 70 miljoner kronor satsas nu på ökat stöd till föräldrar i uppgiften att fostra barn. – Föräldrar är de viktigaste personerna i varje barns liv, säger folkhälsominister Maria Larsson.

Att föräldrar är viktiga råder det inget tviviel om men jag ställer mig samtidigt frågande till denna satsning av den enkla anledningen att, när vi bestämmer oss för att skaffa barn,  borde vi vara förberedda på det faktum att det kommer krävas engagemang och mycket jobb, svett och tårar. Allt detta innan den individ man själv varit med om att ”ta fram” ska bli självständig och stå på egna ben…

Omkring 3 000 deltagare på 20 platser kan ha del­tagit i den videosända satellit­konferens på tisdagen, där ministern lanserade den nya nationella föräldra­strategin. Hon slog fast att regeringens satsning sker mot bakgrund av de växande psykiska problemen bland unga och en stor efter­frågan från landets föräldrar.

Hälften av landets föräldrar är intresserade av föräldrastöd i någon form, enligt en undersökning från opinionsinstitutet Synovate. Intresset gäller föräldrar till barn och ungdomar i alla åldrar. Genom föräldrastrategin vill regeringen vara med och möta behoven. – Avsikten är att erbjuda alla föräldrar stöd i föräldrarollen för att barns psykiska och fysiska hälsa ska förbättras, säger Maria Larsson på DN debatt.

Under 2009 ska regeringen satsa 70 miljoner på den nya föräldra­strategin, pengar som alla intresserade­ kommuner kan ansöka om. Men bara vissa kommuner kommer att kunna få del av stödet i det första skedet. Störst chans har de kommuner som väljer att samarbeta kring föräldrastödet med andra kommuner och som också gör en gemensam ansökan om stödpengar.

Det långsiktiga målet är dock att alla Sveriges föräldrar ska erbjudas föräldra­stöd under hela barnets uppväxttid, alltså upp till 18 år, menar folkhälsoministern. – Att erbjuda alla föräldrar stöd och hjälp under barnets hela uppväxttid kan förebygga framtida problem, både hälso­relaterade och sociala, säger hon.

Föräldrastödet kan handla om föräldrautbildning i grupp, möteslokaler, stöd via internet och föräldratelefon. Regeringen vill också se fler familje­centraler växa fram i landets kommuner. Alla aktörer, både ideella och kommunala, uppmanas nu att samarbeta i det föräldrastödjande arbetet.

Min fråga gällande det här är: ”Har vi blivit så försoffade som föräldrar att de beskrivna åtgärderna ovan ska behövas?”


Responses

  1. alnabone,

    Jag har missat denna nyhet, vilket troligen är en orsak till att jag mår bra..

    Visst…70 miljoner är ju inga pengar om man jämför med fack-pampars sidoinkomster, men, det handlar ju om hur vårt samhälle ser ut !

    Kan inte föräldrar uppfostra sina barn med sunt förnuft ?
    Är det så illa i Sverige så föräldrarna saknar kunskap om etik och moral ?

    Som jag ser det är det endast kunskap om etik och moral, respekt för andra levande varelser samt kärleken till sitt barn som behövs för att uppfostra sitt barn.

    Detta är ju ingen nyhet !

    Det fixade Palme redan i början på 70-talet med dagisreformen som tog bort föräldrarnas ansvar för uppfostran.

    Det blev väl bra ?? (ironisk)

  2. Hej Mrmhalland! 🙂

    Jag håller med dig! Vart är samhället på väg när folkhälsoinstitutet ska lansera ett föräldraprogram för att hjälpa till med rån och rön vid uppfostran…

    Det är skandalöst!

    Saknar vi fullkomligt moral och etik att förmedla till våra unga så kan vi ge tusan i att skaffa dem över huvudtaget!

  3. Min erfarenhet är att dagens föräldrar är rätt vilsna. Varför vet jag inte. Kanske bidrar det att man brutit upp och flyttat ifrån sina egna föräldrar, kanske beror det på att man själv blev lämnad på dagis eller dagmamma på 70-talet, kanske beror det på att stressnivån i samhället är hög, kanske beror det på att man har en så stor ambitionsnivå vad gäller föräldraskap…..

    Stressnivån kan påverka möjligheten att ”knyta an” till sina barn…jag har diskuterat en av mina upphakningar om hur barn färdas i barnvagn med barnpsykologer och de hävdar att det är förknippat med anknytningsproblem mellan förälder och barn.

    Jag tillhör den generation som hävdade att kvinnor hade samma rätt att hävda sig på arbetsmarknaden som män….och det gör jag fortfarande ….men jag kan i sanningens namn erkänna att vi på något sätt glömde barnen…

    Jag tror inte att det handlar om moral och etik, det handlar om vilsenhet. Tyvärr finns det inget ”körkort” för föräldraskap…..

    Jag tycker att det är bra att det satsas på våra barn och ungdomar via föräldrarna…jag hoppas bara att pengarna används klokt…

    Jag önskar också att jag hade haft mera professionellt stöd omkring mig när jag var småbarnsförälder

  4. http://www.alltombarn.se/foraldraliv/daddy-cool-1.23833/dagens-modrar-och-fader-njuter-inte-de-oroar-sig-1.23826

  5. Föräldrarna av i dag är försoffade! De köper mängder med godis och andra sötsaker som de proppar i sina barn på kvällarna som gör dem hyfsat ”hajpade” av sockerkicken för att sedan, när den försvinner lika fort som den kom, komma ner i ett slött stadium för att sedan kunna somna.

    Föräldrar av idag verkar fullkomligt skita i sin avkomma. De vill ha egen tid och ser till att få den genom att anlita TV:n som barnvakt. På den tiden då mina barn var små så var det sällskaps spel, lekar utomhus och sportaktiviteter som gällde. Det gäller väl i viss mån nu också men LÅNGT i från hur det var. Tar man ansvaret som förälder så behöver man ingen manual för att vara det heller. De som behöver en manual är inte mogna uppgiften att bli föräldrar och borde innan det ”skarpa skottet sattes”, funderat både en och två gånger vad konsekvensen av detta kommer att bli.

  6. fairymary:

    Tack för de kloka orden, jag tror det kan ligga lite i det faktum du nämner om att kvinnor stred för lika rätt i arbetslivet, där kan nog mycket väl startskottet för ”glömskan av barnen” du nämnde finnas!

    Karsten:

    Tack för inlägget men jag tycker du använder lite hårda ord. Man kanske inte ska dra alla över samma kam. Mitt inlägg handlar om hur vår regering planerar vår liv som föräldrar och det är väl ändå lite som att förklara för oss att vi inte kan vara just, föräldrar… Sedan huruvida vi ger våra bran godis eller låter dem titta på TV tycker jag får stå för var och en. Även om jag innerst inne kan tycka och erkänna att TV esalerat en aning under de senaste åren och godisätande likaså 🙂

  7. Karsten!

    Jag vet inte vad du grundar din grovt generaliserande uppfattning på. De föräldrar du beskriver finns säkert.

    Jag ser omkring mig väldigt många mycket ambitiösa föräldrar vars barn inte ens får äta lördagsgodis (som var regel när mina barn var små). De delar på föräldraledighet, de går ner i arbetstid, de engagerar sig i dagismiljön, de är noggranna med vad barnen äter, de läser böcker för sina barn, de bygger legoslott, de pratar med barnen och de sätter gränser.

    Alla barn är inte planerade. Många barn kommer till ”av misstag”. En del unga mammor väljer föräldraskap för att få en uppgift i livet när inte arbetsmarknaden vill ha dem…en del av dem blir bra mammor, andra är understimulerade.

    Relationer bryts. Av dem som väljer att gifta sig skiljer sig nästan hälften efter i genomsnitt 10 år. Hur dela på barnen? Hur få ihop det med en ny partner och hur få ihop det med hans/hennes barn?

    Eller välja att leva som ensamstående lågavlönad mamma och (något mindre vanligt) ensamstående pappa?

    Hur hantera att ens barn blir mobbat i skolan? Hur hantera att ens barn inte vill gå på skolans skitiga toalett och får ont i magen? Hur hantera att barnet inte är intresserat av det jag önskade att det skulle vara intresserat av?

    Katastrofer händer, föräldrar dör….
    Missbruk, misshandel förekommer i fler hem än vi anar….

  8. Karsten,

    Man kan givetvis inte dra alla över en kam.
    Det finns fortfarande föräldrar som kör sina barn till sport/idrottsträningar flera gånger i vecka och också de som idrottar tillsammans med barnen.
    Vi kan ju trots detta konstatera att allt fler barn blir överviktiga och sitter still på tok för mycket, så, något har ju hänt.

    Jag tror många barn har för långa ”arbetsdagar”.
    Först är det fritids 7-8, sedan en hel skoldag, sedan fritids igen ett par timmar, sedan läxor.

    Vem orkar idrotta efter det ?

    När jag var barn var nästa alla mammor hemma med barnen, det vill nog ingen ha tillbaka, men, något mellanting kanske inte vore fel ?
    Självklart kan man variera mamma/pappa men på den tiden var det helt enkelt mamman.

    Nu är ju detta nästan omöjligt eftersom man inte anser sig ha råd att jobba mindre än 120%

    Som jag ser det är det en prioriteringsfråga.

    Våra barn slapp fritids.
    Vi löste det genom att deras mamma jobbade natt och jag tog hand om mornarna med frukost och skjuts till skolan etc. Det funkade för oss.

  9. Dom som föder barn nu är nog en borstkämd generation. Man ska göra det och det och det och sen ska man skaffa barn. När man är 35 ungefär. Kommendera fram barnen. Sen är det så lätt att skilja sig – för det visar sig snart hur jobbigt det är att ta hand om barn. Jag tror många får en chock. Det ser så gulligt ut i media. Men ack ack…

  10. Vem av oss förstod hur det skulle vara att ha barn innan vi verkligen var där?

    Jag brukar formulera mig som så att det var tur att jag inte visste för då skulle jag aldrig ha vågat…

  11. Har ni tänkt på det faktum, som bland annat mrmhalland är inne på ovan, att våra ”små liv” om man synar detta i sömmarna, faktiskt befinner sig i ”arbetslivet” från 1-2 årsåldern.

    Deras ”jobb” är ju att gå till dagis/förskolan, sedan skolan vid sju och senare vidare upp i gymnasiet.

    Den tiden då vi kunde ligga på en soldränkt äng och suga på ett färskt grässtrå är nog sedan många år förbi. Jag minns när jag var barn, min morsa var hemma på dagarna och sen möttes hon och farsan i dörren och så drog hon i väg till sitt jobb. Då fanns bara 1:an och 2:an, jag minns när vi köpte vår första TV på sjuttiotalet i en TV & Radiohandlare i Hökarängen, söder om Stockholm, det var en Telefunken med IR-dosa och hela 8 kanaler, riktigt high-tech på den tiden *nostalgin flödar* 🙂

    Som sagt, Karsten har ju en något udda syn på hur saker och ting ska gå till i föräldralivet, vissa kan jag hålla med om och andra inte alls. Ska bli intressant om denne kommer in för att svara på era tidigare inlägg fairymary & mrmhalland…

    Helena Palena har dock en mycket stor poäng i om de som föder barn idag. Dessa vill göra karriär först och pyssla med barn senare. Jag tror också att det blir lite utav en chock för dem när de inser att det inte enbart är gulligt med barn utan en hel del slit och släp. För de som gått omkring i en drömvärld och trott att det är en ”walk-in-the-park” att föda upp barn är nog grymt misstagna…

  12. Läser med intresse alla inlägg och förvånas nog lite över hur många infallsvinklar det finns på barn och fostran. Med det vill jag inte ha sagt att jag förvånas i negativ bemärkelse.
    Tänker att allt detta handlar om respekt, aktning,tillhörighet, utanförskap, självförtroende och att saker och ting förändras.
    Det historiska perspektivet är viktigt, att se vår tids snabba utveckling och förändringen i människors livssituation har också betydelse.
    Att vara förälder idag med vad det innebär är inte alltid så lätt. Förväntningarna är högt ställda, kraven ökar,vi ska klara av att vara ”bäst” på allt samtidigt helst.
    Som lärare sedan 31 år tillbaka kan jag se förändringen bland barnen men jag kan också se alla föräldrar som gör sitt allra bästa för att barnen ska ha det bra.
    Visst kan jag tänka att vi behöver resurser för att ”utbilda” föräldrar men då ska det vara på en nivå som är marknära och mer handla om bekräftelse att man duger för den man är. Att kunna säga till sig själv som förälder att jag duger och jag vet det….För att detta ska vara möjligt måste man som föräldrar fått sina grundläggande behov tillfredsställda, ha en identitet och tillhörighet som inte är köpt eller måste försvaras hela tiden.
    Det som var rätt igår kanske inte är rätt idag och det finns inget som är så svårt som förändringsarbete.

    Om detta skrev Machiavelli (1467-1527)

    Det finns
    ingenting så svårt att ta itu med
    ingenting så vanskligt att leda
    ingenting så osäkert i framgång
    som att söka en ny tingens ordning

    Den som förändrar får nämligen som motståndare alla dem som lyckats väl i de
    gamla spåren
    och endast ljumma försvarare i dem som kan
    tänkas fungera i det nya.

  13. Hoppsan, ni tar tydligen mina kommentarer lite fel läser jag, till min besvikelse eller vad man nu ska kalla det!

    Jag står för det jag skriver men som alnabone va inne på i sin kommentar några rader upp, så kan det skrivna ordet många gånger tolkas ganska hårt. Det är trots allt det som läses som skall tolkas av betraktaren och alla har vi olika syn på hur saker ska tolkas.

    Nog om det!

    Jag hävdar med bestämdhet att dagens klimat för föräldrar hårdnat sedan ”min tid”. Med detta vill jag säga att tiden för familjen har krympt väsentligt på några årtionden och det man måste försöka analysera i detta är: Varför har prioriteringarna ändrats så tillvida att vi ger avkall på det viktigaste vi har? Våra barn!

    Då man emellanåt besöker sonen eller dottern och deras familjer så är TV apparaten på ta mig tusan dygnet runt, datorer står och går med mystiska ljud från krig och död. Sonsonen spelar spel vars grafik är snudd på så verklig att man kunde tro att man kan ta på figurerna och de dör under de hemskaste av former. Vad ger inte detta för bild av verkligheten för de unga???

    Tragiken tätnar då man ser dotterns 2 åring sitta trollbunden framför allehanda skräp som sänds på det här cartoon network. Det är ju sån fullkomlig idioti de sänder på dessa kanaler att jag fick ett fullständigt utbrott härom sistens att jag gick och beställde Disney channel åt henne. Där är det åtminstone vettig tecknad film med en röd tråd, en handling, en plan, ett bra budskap.

    Sådant är väl ändå lite kvalité istället för de extrema lågbudget konstruktioner som visas på Cartoon Network.

    Min fråga är snarare: Ser vi nu en hel ungdomsgeneration gå ner sig ett träsk av IT- och fånigt TV beroende? Vad tror Ni?

  14. Nej Karsten,

    Det tror jag faktiskt inte.

    Mellan spelen umgås också barn & ungdomar med hjälp av datorn, liksom vi vuxna gör.
    Det är också ett fantastiskt redskap och hjälp för skolarbetet.

    Min erfarenhet med 3 döttrar som vuxit upp med internet är att de faktiskt föredrar att träffas fysiskt men kompletterar umgänget med hjälp av datorn.

    De får med datorns hjälp också kontakter i andra delar av världen och därmed blir Engelskan ett självklart språk att hantera.

    Visst spelas det en del spel, men rätt avvägt och med rätt val av spel ser jag inget problem med det.

    Vi hade en regel (när vi tyckte det blev för mycket TV och dator) som sa att de fick använda datorn och TV-n lika länge som de varit ute och lekt, undantaget skolarbete på datorn.
    Det funkade bra.

  15. Ingela, vilket underbart citat, giltigt 500 år senare!

    Jag läste igårkväll en av mina favorittexter om barn, nämligen den ur Khalil Gibrans, Profeten

    Så tänker jag att vi befinner oss i en tid då så mycket förändras, inte minst könsrollerna….och då är det naturligt att det uppstår förvirring…

    Och det är en ny tingens ordning som Machiavellis så underbart beskriver….

    Dig Karsten kan jag tipsa om att Alfons Åberg också finns att se på dator… det brukar mitt 2-åriga barnbarn göra

    http://www.youtube.com/results?search_type=&search_query=Alfons+Åberg&aq=f

  16. Ingela, vilket underbart citat, giltigt 500 år senare!

    Jag läste igårkväll en av mina favorittexter om barn, nämligen den ur Khalil Gibrans, Profeten

    Så tänker jag att vi befinner oss i en tid då så mycket förändras, inte minst könsrollerna….och då är det naturligt att det uppstår förvirring…

    Och det är en ny tingens ordning som Machiavelli så underbart beskriver….

    Dig Karsten kan jag tipsa om att Alfons Åberg finns att se på Youtube… det brukar mitt 2-åriga barnbarn göra…säkert finns fler barnböcker där

    http://www.youtube.com/results?search_type=&search_query=Alfons+Åberg&aq=f

  17. Ursäkta att mitt inlägg kom i dubbel upplaga, skulle fixa ett stavfel bara…..

  18. Ja du Karsten, allt är kanske inte bara svart och vitt 🙂

    Jag är övertygad om att vi kan hitta en medelväg mellan lek utomhus och datorer som faktiskt är ett hjälpmedel vi använder oss av dagligen och du… Se på dig själv, du sitter ju här och bloggar så du är lika inbiten som vi andra.

    Vad beträffar Cartoon Network så kan jag inget annat än att hålla med dig. Majoriteten av det som sänds där är ren nonsens, skräp!

    En tvååring framför TVn? Låter som vardagen hos de flesta jag känner men det i sig borde inte innebära att man bryr sig mindre om barnet? Du får utveckla dina teser lite för de är till synes lite luddiga! 🙂

  19. Nej nej alnabone, helt så enkelt äro det ej! 🙂

    Men jag måste ändock fråga folket här: Håller ni inte alls med om att svenska barn försoffas med TV apparaten som barnvakt för att föräldrarna ska få ”egen tid”?

    Detta är något som jag ”de facto” både hört och läst om. Varningssignalerna kom redan i mitten av 89-talet om hur ungdomar hellre ser på TV än att läsa en bok? Alla Ni som läser böcker vet hur utvecklande en bok kan vara för fantasin, hur man lever sig in i boken och dess beskrivna miljöer och karaktärer. Hur man tillsammans med författaren bygger en film genom de förmedlade intrycken, fast i huvudet.

    Jag tycker vi har ett ansvar att säga ifrån då det visar sig att de upplevda scenerna från TV världen återspeglas i den ökning av grovt våld vi ser på gatorna. Någonstans måste ju denna visdom gällande hur man skadar andra människor komma. Här kan vi nog enas om att föräldrarna har liten koll på vad deras barn tittar på.

    Borde denna trend inte ifrågasättas? Borde vi inte reagera? Ska vi inte försöka se till att beroendet av dessa medel utav ondo begränsas?

    De kanske förvisso inte är helt utav ondo men en liten sanning torde dock ligga i detta, eller?

  20. 89-talet ovan ska givetvis vara 80-90 talet 🙂

  21. Ja, Karsten självklart påverkar TV-tittande och datoranvändandet våran växande generation på gott och ont.

    Som lärare kan jag nog tydligt se negativa men också de positiva konsekvenserna av TV och datorspelens användande. När timmarna framför detta blir för många och med allt det flashiga och häftiga som denna värld kan erbjuda då ligger skolan i lä. Det finns dock vägar att gå och jag har mina strategier för att få det att fungera i klassrummet. Men det är alltid välkommet med tips och idéer från andra!
    Jag hade en flicka på 7 år i min klass som sa när vi pratade om TV och hur mycket/vilka barnprogram de såg; ”Nyfödda får då inte titta på TV för de kan ju inte säga till när det blir otäckt”

    En tankeställare?

  22. Ingela:

    Nu är vi inne på samma spår! 🙂 Jag kan inte tänka mig att det kan komma något gott ur TV tittandets elände annat än avtrubbning. Vissa filmer man ser på TV är ju så fullkomligt hemska att man undrar vad regisören har i huvudet som kan komponera ihop filmatiseringar av den kalibern. Inte undra på att ungas sinnen verkar ta skada av de intryck de matas med från tidig ålder med hjälp av dumburken och föräldrars lättja.

  23. Jag tycker precis som föregående talare att undomars tv vanor gör dem lata och ointresserade av verkligheten som omger dem.

    Att läsa en god bok borde vara mera stimulerande än att ständigt matas av intryck utan substans. Tack för en intressant läsning ovan!

  24. Att läsa är en underbar syssla vi ska lära våra barn.
    Självklart är det en bra start att läsa för barnet redan i tidig ålder.
    Som Karsten säger blir det ju en film, med dig själv som regissör.

    Har man lärt sig älska att läsa behöver man aldrig ha tråkigt.

    I övrigt håller jag på två saker.
    Det ena (som jag nämnt tidigare) är : Lika mycket TV/dator som lek/idrott utomhus (det är viktigt) och ingen dator på barnens rum. Man måste som förälder ha koll på vad de gör på internet (eller vad andra gör med dem).

    Självklart kan man ju inte heller köpa/ladda ner spel som är olämpliga för små barn.

  25. Denna tjejen har inte bara tittat på TV 🙂

    http://www.facebook.com/home.php?#/video/video.php?v=56719219775&ref=nf

    Fick den av en kompis och njöt av den i morse (kl. 5.15) 🙂

  26. Jag ska inte lägga ut texten men med tanke på vad jag får uppleva i skolan av barn som i sin ledsenhet kommer och berättar så vet jag att åldersgränser på spel och film är ett önsketänkande från oss vuxna som vill att det efterlevs.

    Barn har både datorer och TV på sina rum. Ska man dessutom ha koll på vad barnen gör med de förutsättningarna så kan jag lova att man har ett heltidsjobb till att börja med även nattetid när barnen kommer upp i 11 års ålder och framåt.
    Det jag ändå kan säga är ….kämpa på…det gjorde jag med vår son och det blev bra (han hade dock inte tv, dato på sitt rum).
    Hur jag vet att det blev bra, han är vuxen nu och säger det till mig när jag frågat:)

  27. Ingela,

    Att barn inte får titta på TV eller sitta vid datorn på natten är för mig en självklarhet.
    Vuxna måste sätta gränser.

    Barn ska ha en tid då de ska vara i säng och då det ska vara släckt.

    Läsande bör främjas, men för den skull är det inte heller tillåtet att läsa hur länge som helst.
    Är det skoldag ska man vara utvilad när man kommer till skolan.

    För mig är allt detta självklart.
    Det är det för barnens hälsa också.

    Jag har sett vad som hänt med barn som fått titta på DVD på nätterna.

    Även i övre tonåren har de sovvanor som liknar en sengångares (resten av beteendet med för den delen).

    Det är ju absurt att tro att någon kan föra ett normalt liv om de som unga får ha TV/DVD/dator på rummet som föräldrarna inte har kontroll över.

  28. Jag önskar verkligen från djupet av mitt hjärta att alla föräldrar skulle agera som du beskriver….sätta gränser……men i verkliga livet är det inte så. Du gör det, jag har gjort och gör det och det är bra men frågan är hur vi ska förmedla detta viktiga budskap till de som behöver det….
    Jga har ett arbete som lärare där jag kan påverka och gör det men…….
    Vi får hoppas att så många som möjligt får upp ögonen för konsekvenserna av för mycket TV, datoranvändande:=)

  29. Har ni tänkt på hur beroendeskapande detta med TV och datoranvändande verkar bli för våra unga. Visst använder jag dator i jobet och på fritiden men jag skulle inte kalla mig för beroende men det verkar slå väldigt annorlunda på våra unga som nyttjar datorer av allehanda slag…

    Har vi någon bra förklaring till vad det är som triggar denna besatthet av att hålla på med datorer i tid och otid?

  30. Ingela och alnabone,

    Jag har nog ingen förklaring till det.
    Jag sitter c:a 12-15 timmar framför datorn / dygn.
    Dels arbetar jag med det (är programmerare /datakonsult) dels förkovrar jag mig i nya programmeringsspråk på kvällarna och dels blir det lite avkoppling när man får använda datorn som avkoppling.
    Exempelvis blogga.

    Det har krävt en hel del pedagogiska samtal med barnen för att förklara varför detta är bra för mig, men inte för dem.
    (om det sedan är bra för mig är en annan fråga)

    Efter arbetet är inte datorn ”helig” för mig.
    Barnens läxor, middag etc. går före.
    Dessutom måste ju barnen få använda datorn.

    (Vi gjorde en lång bänk med 2-3 datorer beroende på om de funkade 🙂 det var vårt sätt att umgås trots datoranvändande, och ett sätt att slippa ha datorer på barnens rum)

    Jag ser inget fel i att använda datorn mycket, men, det måste finnas kreativitet med i bilden.

  31. Hej igen!

    Ser ni några kopplingar på de vansinnesdåd som utförs av dagens unga kontra de våldsfilmer som det finns ett skapligt överflöd av på marknaden?

    Då våldet bevisligen blivit värre under de senare åren så borde kopplingar mellan den avtrubbning TV tittandet ger och de allt grövre våldsdåd som sker, vara givna…

    Synpunkter på detta någon?

  32. Karsten!

    För mig är det absolut självklart…jag vet att det finns många som hävdar motsatsen…

    Jag kan gå med på att ungdomar är olika sårbara för att påverkas. De som är skyddade av kärleksfulla kloka föräldrar i en god miljö klarar sig nog… det är de utsatta som utgör riskgrupperna

  33. Här fanns det många intressanta läsbara kommentarer med lite substans i, jag ska tvinga mina barn att läsa det här för det här var nog det matnyttigaste jag läst på länge! Min äldsta son är så borta så han knappt vet hur han ska knäppa en skjorta och då ska ni veta hur mycket jag grälat på honom under åren. Jag är ensamstående och har tre barn, min ex man försvann från Sverige för många år sen, ungefär när han räknat ut att två grabbar och dotter var fölr mycket för honom att klara av. Där stod jag och visste inte hur det skulle gå för mig men så här i efterhand när man ser tillbaka på livet så gick det väl ganska bra. Problemet är detr databeroende mina grabbar har och vad ska jag göra? De är mer än ett huvud längre än jag och vill de slänga ut mig ur sina rum så gör de så. Vill de sitta uppe hela nätterna och spela dator och försumma skolan så får jag dom inte att göra som jag säger för då är det nästan så jag tror att dom ska slå mig. Är dret någoin anan som varit i en liknande situation för jag tycker det är ohållbart, det är bara krigsspel i huvudet på dom och det är omöjligt att få dom att lyssna på mig. Därför, för att undvika striden så väljer jag att undvika börja bråka med dom för då blir åtminstone lugnt hemma. Är det någon av er, som har så bra åsikter om det här som kan tipsa en vilsen morsa på knappa 160cm vad man ska börja gör mot sin 190cm älsklingar. Tacksam för svar! // Desperadon

  34. Kära Lena!

    Jag har varit ensamstående sen mina barn var 3 och 6 så jag vet en del om hur det är att vara ”enastående” mamma…..lyckligtvis var datorspelandet inte alls så utvecklat när dom blev tonåringar….det var väldigt oskyldiga spel och aldrig nattliga ”övningar”…

    Jag har inga bra råd att ge eftersom jag inte upplevt det du är med om nu…tror bara inte på att tjat och gräl fungerar….man tycker inte om sig själv och unga människor brukar kunna slå dövörat till. Har du vänner som har barn i liknande åldrar som du kan dela dina bekymmer med?

    Min strategi när jag blir överväldigad av svårigheter i relation till barnen (vilket fortfarande händer) är att prata med goda vänner som har varit med om liknande.

  35. Hej Lena!

    Detta låter som en mycket besvärlig situation du hamnat i och jag tror, precis som fairymary är inne på, att tjat och gnat bara i slutändan bidrar till dålig stämning i ditt hem. Att skruva ur proppen är väl antagligen inte ett altenativ? Det hade jag gjort men i brist på en stödjande man i huset så kanske man, i ditt läge, aktar sig för att pressa gränserna allt för mycket.

    En fråga dock, som du kanske inte gärna delar med dig av i detta forum, är om de hittills gjort några fysiska angrepp på dig då du försökt stävja internet beroendet? Då är det allvarligt och då måste du söka hjälp innan situationen eskalerar till något som blir ohanterbart i slutändan!

    Den erfarenhet jag har av krigsspelande ungdomar är att det tydligen är enormt beroendeframkallande, lite som en sinnesdrog på något märkligt sätt. Sedan finner de tydligen en social motpart i internetspelens värld där deras motspelare gömmer sig bakom sin diverse nicknamn.

  36. Hej och tack för de fina svaren!

    Nej alnabone, ingen av grabbarna har gett sig på mig fysiskt men det obehagliga är ändå hotet om att de ska slå mig om jag tar i från dom deras datorer som verkar vara viktigare för dom än deras egen familj. Jäntan min är mycket lugnare och stödjer mig jättemycket men hon är också yngst så hon blir lätt undanskuffad av sina stora bröder. Är man liten till växten så är det svårt att kuva blivande män och precis som du sa så blir bristen på en man i hemmet extra påtaglig. Det är absolut inte så att jag känner mkig rädd i mit eget hem men det är mera reaktionerna på de få gånger jag försöker sätta ner foten som förälder som jag märker att de gärna följer sin egen väg. Min far som fungerat lite som en mentor och lite av en fadersgestalt för grabbarna brukar få ordning på dom när han och mamma väl är här men de bor 90 mil härifrån i Luleå så det är inte så lätt att begära att han ska komma ett par gånger i veckan. Sen träffade jag en man för några år sen som försvann lika fort som han kom in i mitt liv då grtabbarna blev väldigt överbeskyddande och i princip skrämmde i väg honom. Det är den enda gången jag försökt träffa någon efter deras far försvann och jag blev förstummad av deras reaktion och förstod inte riktigt vad som hände förrän det var för sent och mannen redan försvunnit och gått vidare. Äsch, här sitter jag och pladdrar helt off-topic från vad tråden handlar om, förlåt men i bland känns det skönt att få skriva av sig när man känner att man får respons i ett forum. Tack för att ni lyssnar!

  37. Lena!

    Din frustration är lätt att förstå!

    Utan att på något sätt förringa värdet av en man i familjen…jag hade också önskat att jag hade lyckats återskapa en ”hel” familj på det sättet men lyckades aldrig…men bara det att man inte har någon annan människa att ventilera sin frustration med gör att man kan bli ”galen” ibland…och då är det svårt att vara fast och tydlig i relation till barnen.

    Professionell samtalspartner? För dig menar jag. Jag tog hjälp av en barnpsykolog när min dotter mådde mycket dåligt i 8-årsåldern…jag träffade henne och fick hjälp att hantera min frustration, fick lite råd ibland…. och kunde vara en mycket mer ”stadig” mamma hemma

    Det är en viktig period i våra barns liv…..

  38. Lena,

    När mina barn har ”slagit dövörat” till och jag varit orolig för något i deras beteende har jag ibland tagit med alla tre till något badlandskap i Danmark eller Tyskland över helgen.
    Då har man för det första en riktigt trevlig helg som jag upplever har fört oss närmare varandra.
    När man sedan efter en hel dags badande och stimmande kommer hem till sin stuga och lagar mat tillsammans eller går ut och äter har jag en helt annan uppmärksamhet av dem.
    Då brukar jag ”stjäla” 10 minuter och försöka förklara varför jag är orolig över deras beteende.
    Helt öppet, oavsett om det bara gäller en av dem.
    De andra hjälper ofta till med nya argument.
    Absolut ingen utskällning utan en konstruktiv diskussion i vänskaplig ton och bara korta stunder.
    Jag tycker det har hjälpt mig.

  39. Tack för alla ovärderliga råd, det värmer att ni hinner ta er an mitt lilla case då ni säkert har en del att stå i själva i era familjer. Jag ska försöka mig på det mr halland föreslog, göra ett trevligt break på allt och komma i väg på en annan planhalva för att få barnen att förstå vad som gäller. Det tipset värderar jag högt. Fairy mary var också inne på intressant linje om att ta hjälp av en barnpsykolog. En möjlig väg att gå om inget annat fungerar. Tack så hemskt mycket!

  40. Jag tror du har rätt Karsten.
    Jag antydde något liknande på min blogg för några veckor sedan.

  41. Lena!

    Hoppas du finner rätt väg för dina barn för något vi alla verkar ha gemensamt är att vi månar om våra små. De är så oerhört sårbara och lätt påverkbara i ung ålder. Jag tycker du ska försöka med mrmhallands råd om att försöka nå dem på neutral mark.

    Skapa något kul utanför hemmet där ni har en dag med skratt och skoj och sedan knyter du ihop det hela med ett inslag av allvar vid en väl avvägd situation. Då tror jag, precis som mrmhalland säger, att du når fram till ”de dina” på ett mera slagkraftigt sätt än inom hemmets ramar där rutiner och invanda slentrianer är ett faktum…

    En vän till mig menar att barnpsykiatrin är väldigt varierande, sök på psykiatrins preferenser för att finna den som passar dig oh dina barn bäst i stället för att ta första bästa. Han testade, genom att själv gå och prata med olika psykiatriker, vad han fick för typ av respons och valde sedan en han kände ”gav det han ville att han skulle ge”. Detta gav ett bra resultat med en psykiatriker som tog sig an hela familjen och nu är en lysande resurs för alla i den!

    En lite notering till dig Lena, visst finns det ett så kallat ”topic i inlägget” men här är alla välkomna att gå ”off-topic” för átt dryfta allt mellan himmel och jord! Du är varmt välkommen att dryfta det du känner ska dryftas och som du ser, så får du en uppsjö av goda råd från oss! 🙂

  42. Lycka till Lena!

    Alnabones blogg förvandlades plötsligt till ett ”föräldranätverk”.

    Tack för värdskapet alnabone!

  43. Jag saknar dig alnabone!

    Hälsningar


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: