Skrivet av: AN | 08 mars 2009

Ruinens brant…

Jag kommer i dag ta upp något med mer personlig koppling men som berört mig väldigt.

En god vän till mig har under ett par år haft det rätt knivigt, på det personliga och ekonomiska planet. Han har inom loppet av ett par ynka år hunnit skilja sig, träffat flera nya kvinnor varav en av dem lyckades han få barn med av misstag.

Jag har under vägens gång beskådat detta som hans närmaste vän och påtalat att han leverne är tämligen självdestruktivt och i längden inte kommer leda till något annat än tillfredställelse för stunden.

För ca ett år sedan bad han mig om hjälp för att försöka få ordning på sin privatekonomi varpå jag fick mycket god insyn i den. Han tog ett halvår av skit för att få den på fötter igen och jag ordnade jobb åt honom som, först chaufför och sedan fick han en mycket bra försäljartjänst inom bolaget där jag jobbar.

Försäljningstjänsten blev han dock av med för en månad sedan då det visat sig att han inte lyckats prestera de siffror som moderbolaget satt som mål för den kår av försäljare vi har anställda. Sedan har han, med min hjälp, nu fått en tjänst som säljare för ett nytt bolag där jag lämnat ”goda referenser” för att återigen hjälpa honom.

Vad som dock gör så gediget ont rakt genom kroppen är det faktum att han för två veckor sedan försvann till Thailand för en tre veckor lång semester tillsammans med nya kärleken. Ett par dagar innan han reste så frågade jag honom hur han hade säkrat upp framtiden inför sin hemkomst ekonomiskt och han svarade att ”det var lugnt”.

Kulmen kom dock i dag då jag var uppe och såg till hans hus och fick idén att kolla om det kommit någon post. I hans brevlåda fann jag så mycket oöppnad post som jag aldrig i mitt liv kunnat tro ens haft möjlighet att rymmas i en brevlåda. Räkningar sedan flera månader bakåt låg i denna låda och det var nästan en utomkroppslig upplevelse att gå igenom allt och inse att man tittade på en personlig konkurs utan motstycke i modern tid. Inte i min umgängeskrets i alla fall!

Vad som fick mig att kolla brevlådan var dels att jag kom på att han inte bett mig göra det samt att jag förvånades över att det inte fanns någon el i kåken. Efter diverse kontroller av ett antal säkringar kunde jag konstatera att felet inte låg där och begav mig därför till skåpet för huvudsäkringarna. Där hittade jag 25A säkringarna liggandes på sidan och ett par låssäkringar som låg vid sidan om elmätaren och en lapp från elbolaget som stängt av elen på grund av ”förfallna räkningar”!

I min värld är termen ”förfallen räkning”, en obetald räkning, medan ”förfallna räkningar” sannolikt handlar om flertalet obetalda räkningar. Efter titten i brevlådan kunde jag bistert konstatera att elräkningen inte var det enda han inte betalat och just nu sitter jag hemma och känner mig fullkomligt bedrövad över att detta händer min bästa vän.

Vad jag är ute efter med detta inlägg är att skicka ut ett nödrop för hur jag ska agera i detta drama och hur jag ska hantera det. Jag kommer på ett eller annat sätt bli inblandad i detta med tanke på att vänskapen vi har snudd på är på syskonnivå då vi känt varandra så länge…

Finns det någon som kan ge ett gott råd i detta så vore jag oerhört tacksam…


Svar

  1. Hej Alnabone,

    Jag vet inte om jag har något gott råd, men, om det finns ett missbruk inblandat tror jag man måste börja där.
    Missbruk kan göra att människor stoppar huvudet i sanden och tenderar att göra vad som känns skönt för stunden.
    Att åka på en dyr semester när man inte klarar det vardagliga kanske tyder på det ?

    Det finns säkert både många och stora skulder som du inte känner till.
    Boendet och el-räkningar är väl det första man försöker betala eftersom det får stora konsekvenser om man slarvar med dem.

    Om det inte finns ett missbruk inblandat kanske ni kunde försöka få en helhetsbild.
    (Då gäller det att hitta ALLA skulder).
    Är inte skulderna oöverstigligt höga kanske släkt och vänner kunde hjälpa honom att gå i borgen för ett lån, så han kunde få bort de ”löpande” skulderna och få en fast summa att betala varje månad ?
    Det kanske blir svårt, eftersom han misskött sig så gravt, ingen vill ju få andras skulder på halsen, men i vissa fall kanske det kan göra att en skuldsatt får ett framtidshopp ?
    I sista hand har man ju möjlighet att vända sig till kronofogdemyndigheten och ansöka om skuldsanering.
    Jag läste för ett tag sedan att det har blivit lättare att få det beviljat den senaste tiden.
    Kanske finns det en vinst i att sälja huset och hyra en lägenhet ?

    Det kan visserligen vara dyrare att hyra en lägenhet, men om det kan betala skulderna är det nog värt att bo lite dyrare, man vet ju i alla fall vad det kostar varje månad.

    Självklart är ju nummer ett att kompisen verkligen förstår att det krävs en attitydförändring och att det kommer bli en jobbig tid.
    Gör han inte det fullt ut är det nog hopplöst.

    Lycka till !
    Hoppas att han uppskattar en så god vän som bryr sig och försöker hjälpa.

  2. mrmhalland:

    Tack för ditt mycket bra svar! 🙂

    Jag är, som du säkert förstått, mycket bekymrad över hur upplösningen på detta drama ska bli men var säker på att jag ska ta till mig dina mycket goda råd. Det där med att prata med kronofogden kan ju bli mycket aktuellt om inget annat hjälper.

    Det här med bloggande är fantastiskt, många nya vinklar öppnas tack vare nätet! 🙂 Tack!

  3. Adde!

    Jag fylls av ängsliga känslor när jag läser detta.

    Din vän har tydligen svårigheter vad gäller ekonomin, och jag tycker du gör rätt i att ta kontakt med professionella! Ring någon stödtjänst som erbjudar hjälp och råd i svåra situationer.

    Detta numret; 020-819100 är först och fremst för spelberoende, men jag tänker att dom kanske kan hänvisa till andra hjälplinjer som behandlar den typ av frågor och problem som du/ din vän har.

    Sen; vilken god människa du verkar vara som hjälper din vän och som inte ger upp honom!

  4. Tack för svaret Maria!

    Som jag nämnde tidigare så har jag känt honom så länge så jag nästan räknar in honom i familjen. Därför gör det också så ont då han återigen hamnat i denna knipa men inte sagt något. Då får man tyvärr känslan av att man talat för döva öron och då är det inte så kul att vara den hjälpsamme samariten något mer. Jag hoppas dock innerligt att han tar sig i kragen och gör rätt för sig, blixtsnabbt! Kommer nog mest troligt inte stå där nästa gång han faller och stötta honom ekonomiskt om han inte kan vara rak nog och tala om, INNAN, det går åt skogen igen…

    Sen är jag dessvärre svag så tillvida att jag inte har hjärta att ”ge upp om honom” ännu… Vad man däremot ska komma ihåg är att alla har en gräns och det känns lite som att måttet snart är rågat. Tack för telefonnumret, det ska jag kolla upp! 🙂

  5. ”Riktiga vänner kan åt hållet ”döda” varandra – men förblir ändå ALLTID vänner !”

    Jag har bl a haft en ”riktig vän” som söp sig till döds för några år sedan – och det var tufft att inse att det var hans sätt att ”leva” sitt liv på.

    Min erfarenhet av just det fallet var att alla hans övriga s k vänner – försökte i alla lägen på olika sätt att få honom att sluta med att ”supa ihjäl sig” – med påföljden att han söp än värre – av just det skälet ❗

    Såvitt jag minns så sa jag själv ALDRIG sådant till honom – men jag var ju i minoritet – om man så säger.

    Så mitt tips blir åt hållet – att ifall Din vän totalt vill rasera sin ekonomi mm – så tillåt honom att göra det utan att ”lägga Dig i det” ❗

  6. Tack Josef!

    Jag tror det är det enda rätta om inget av det andra hjälper inom en MYCKET överskådlig framtid! Det känns som att läget för närvarande är skrämmande nära ”the point of no return” men än kanske det kan finnas tid för förändring!

    Tack! 🙂

  7. Möjligheten finns ALLTID – men det hänger ALLTID på vederbörande själv – i mitt livsperspektiv sett i vart fall.

    Jag har en annan ”riktig vän” – som för ca 13 år sedan var ”raka spåret in i alkohol-helvetet”.

    Vederbörande bröt för ca 5 år sedan helt kontakten med de närmaste av typ föräldrar och barn mm. Jag själv och några få till – som ej alls försökt få vederbörande att sluta upp med sitt ”alkoholliv” – fanns då kvar + att det kom till några helt nya ”riktiga vänner” = sådana som ej ”lägger sig i”.

    Idag är den personen i stort sett en helt normalt fungerande person ❗

  8. PS. Förutom att helt bryta med dom som ej ”kunde tillåta” vederbörande att leva sitt eget liv på sitt eget sätt – så började vederbörande också att ”tagga” på betydelsen av rätt magnesiumspegel i kroppen för ca 10 år sedan. Sök på ordet ALKOHOL HÄR – så får Du en del ”kött på benen” – om vad jag menar med det, tror jag… 💡

    HÄLSAN ÄR EJ ALLT – MEN UTAN HÄLSAN SAKNAR ALLT ANNAT BETYDELSE ❗ DS.

  9. Oj….så svårt att se en så närstående person i en sån situation.

    Jag tänker på ”beroendesjukdom”….ett vitt begrepp. Sex- och relationsberoende???

    Jag har i min familj upplevt missbruk av olika slag …och risk är att man blir ”medberoende”, dvs. genom sin vilja att hjälpa snarare stjälper än hjälper….Josef är inne på det i sina kommentarer…

    Det är svårt att sätta sina gränser mot någon man tycker mycket om…men äkta vänskap kräver det tror jag

    Tack för att du delade med dig

  10. ”…Det är svårt att sätta sina gränser mot någon man tycker mycket om…men äkta vänskap kräver det tror jag…”

    Som vanligt FairyMaryDin klokskap är imponerande, verkligen… – trots att Du ju är akademiker också = ”proppad” med teoretiska teorier.

    Att vara ”riktig vän” med någon – innebär bl a att tillåta vederbörande att helt ödelägga sitt liv i kött – ”utan att lägga sig i”.

    Men visst är det ändå helt OK att VägVisa om möjliga lösningar – men ALDRIG OK försöka VägLeda – i mitt livsperspektiv sett i vart fall.

    Men det tog mig – genom egna gjorda erfarenheter – ca 50 år att komma på det, faktiskt…

    Men visst är det rätt tufft att sluta upp med att vägleda andra – det erkänner jag villigt – men det går, verkligen… 💡 😉

  11. Hoppsan, min föregående kommentar hamnade i Ditt spam-filter. 😥 (p g a för många länkar, tror jag…)

  12. ”…Det är svårt att sätta sina gränser mot någon man tycker mycket om…men äkta vänskap kräver det tror jag…”

    Som vanligt – Din klokskap är imponerande, verkligen… – trots att Du ju är akademiker också = ”proppad” med teoretiska teorier.

    Att vara ”riktig vän” med någon – innebär bl a att tillåta vederbörande att helt ödelägga sitt liv i kött – ”utan att lägga sig i”.

    Men visst är det ändå helt OK att VägVisa om möjliga lösningar – men ALDRIG OK försöka VägLeda – i mitt livsperspektiv sett i vart fall.

    Men det tog mig – genom egna gjorda erfarenheter – ca 50 år att komma på det, faktiskt…

    Men visst är det rätt tufft att sluta upp med att vägleda andra – det erkänner jag villigt – men det går, verkligen… 💡 😉

  13. Som vanligt FairyMary… – Din klokskap…

  14. vilken tragisk historia! Som jag uppfattar det har du gjort allt inom din makt att hjälpa honom. Tyvärr finns det fall där man inte kan hjälpa; den som behöver hjälpen måste ju själv inse det och vilja ha hjälpen.

  15. Kom att tänka på att tipsa om tolvstegsrörelsen. Jag har i min brokiga bekantskapskrets en nykter alkoholist och en nykter narkoman…de har varit fria från missbruk i 11 resp 14 år. De har haft stor hjälp av tolvstegsrörelsens självhjälpsgrupper.

    Det som krävs är att man accepterar att man är hjälplös inför sitt missbruk och att man vill ta sig ur det….nog så svårt….

    Det finns tolvstegsgrupper för alla möjliga ”missbruk”, alkohol och droger förstås, men också emotionella problem, spelberoende, matmissbruk….

  16. Jag kom att tänka på en annan väg som kanske skulle kunna passa din väg….tolvstegsrörelsen.

    Jag har i min bekantskapskrets en nykter alkoholist och en nykter narkoman och de har varit drogfria i 12 respektive 15 år….och de tillskriver tolvstegsrörelsen sitt ”tillfrisknande”.

    Det bygger förstås på att din vän vågar se sin situation i ”vitögat” och erkänna att det är så illa som det är….

    Det finns självhjälpsgrupper som bygger på tolvstegsrörelsens program för det mesta: förutom droger, känslomässiga problem, matproblem, spelproblem etc. etc.

    Jag har förstått att det är tuffa program att gå igenom men att det hjälper många.

  17. Tack pantheraleo, det är ungefär dit jag själv kommit i mitt tänkande gällande rubricerat fall.

    Det är lite svårt att inte bry sig dock med tanke på den relation vi har.

    Tack allesammans för alla kloka råd jag fått!

  18. Kanske det är dags att släppa honom. Han beter sig som en alkolist som vet att någon annar kommer att fixa det hela.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: