Skrivet av: AN | 04 mars 2009

Total avsaknad av förtroende för hantering av flyktingar

De senaste decenniernas flyktingströmmar till Sverige har förändrat det svenska samhället på mer än ett sätt. Den stora mängden flyktingar, deras uppehälle och sjukvård samt handläggningen av deras ärenden kostar stora summor pengar. Kulturkrockar och flyktingarnas många gånger torftiga och sysslolösa tillvaro blottlägger fler problem.
Debatten om de apatiska flyktingbarnen för några år sedan dog ut i samband med den omtalade tillfälliga flyktingamnestin. Men nu är alla amnestier glömda – samtidigt som de apatiska barnen finns kvar. Bara i Örebro län har flera fall uppmärksammats den senaste tiden där Migrationsverket avser att utvisa familjer med svårt sjuka barn. Enligt ansvariga på verket finns det inget hinder att avhysa ens döende människor, så länge man inte befarar att de dör just under resan.

De allt hårdare bedömningsgrunderna för vilka som har asylskäl eller inte prövas numera i migrationsdomstolar, officiellt för att bättre garantera flyktingarnas juridiska rättigheter. De som har följt dessa domstolsärenden kan dock konstatera att systemet fungerar ungefär som förut: en flyktings chans att få uppehållstillstånd beror till största delen på vilken handläggare och vilket juridiskt ombud han eller hon får. Berättelser från domstolarna vittnar om domare som bekymrar sig mer om egna parkeringsböter än om huruvida en flykting har godtagbara skäl att stanna i Sverige. Ur en rättviseaspekt verkar det som om man lika gärna kan lotta ut uppehållstillstånden.
Men svenskarnas slumrande engagemang för sina nya grannar har väckts och då är det inte så lätt att få dem att somna igen. Framför allt upptäcker de som engagerar sig för sina medmänniskor att rättssäkerheten är långt ifrån självklar. Och om den inte är självklar för flyktingarna, vad är det då som säger att den är självklar för oss svenskar? Blog vännen ”mrmhalland01” skrev för en tid sedan om det uppmärksammade fallet kring Lollo och hennes öde och bara där kan vi snabbt se hur fel vårt samhälle är på väg.

Men man upptäcker också att världssamvetet Sverige inte var det genomsnälla land man trodde man levde i. Vi har exempelvis ratificerat Barnkonventionen, där vi lovar att myndighetsbeslut i varje enskilt fall ska vägledas av vad som är bäst för barnet. Men dessa hänsyn står inte alls i centrum för Migrationsverket, det framstår med all önskvärd tydlighet när man utvisar barn med uppgivenhetssyndrom och livshotande sjukdomar.
Problemet är att när myndigheter ignorerar konventioner som man själv skrivit under, undergrävs medborgarnas förtroende både för konventionen och för myndigheten i sig. De svenskar som engagerat sig i en flyktings öde, som har sett hur Migrationsverket arbetar och som har upplevt nonchalansen inför de människoliv man jonglerar med – de har ett mycket, mycket lågt förtroende för verkets arbete och integritet. En förtroendekris som lätt spiller över på andra offentliga verksamheter.
Och när medborgarna inte längre litar på sina myndigheter och de institutioner som ska värna de demokratiska ideal vi så stolt berömmer oss av – då har vi betydligt värre problem än att vi tar emot några flyktingar för mycket.

Summeringen av det ovanstående måste alltså vara:

Det är inte mängden flyktingar eller invandrare som kommer till Sverige det är fel på utan det brister fullkomligt hos myndigheterna. Var de lika bra på att ta hand om dessa individer som att ta dåliga beslut så skulle lyftet vara totalt.


Svar

  1. >Det är inte mängden flyktingar eller invandrare som kommer till Sverige det är fel på utan det brister fullkomligt hos myndigheterna. Var de lika bra på att ta hand om dessa individer som att ta dåliga beslut så skulle lyftet vara totalt.

    Oj.
    Där satt den !
    Mycket bra sammanställt tycker jag.
    Jag har bara en fråga, har vi verkligen ratificerat barnkonventionen ?
    Jag tror bara vi har godkänt den.

    Snyggt inlägg !

  2. ”Det är inte mängden flyktingar eller invandrare som kommer till Sverige det är fel på utan det brister fullkomligt hos myndigheterna. Var de lika bra på att ta hand om dessa individer som att ta dåliga beslut så skulle lyftet vara totalt.”

    Tänk ifall det vore så väl att det enbart vore flyktingfrågan som drabbas av ”dåliga beslut”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: