Skrivet av: AN | 11 januari 2009

Palestinska lögner

Sedan den palestinska myndigheten etablerades, efter det så kallade Osloavtalet 1993, har dess verksamhet kännetecknats av en hängiven anti-israelisk och antisemitisk propaganda. Genom de offentliga palestinska radio- och tv-kanalerna och via myndighetens skolböcker, blir de uppväxande palestinska barnen och ungdomarna indoktrinerade till att hata judar och israeler. Israel har gång på gång påtalat detta förhållande, men problematiken ignoreras, trots att det är denna uppfostran till att hata, som utgör det största, kanske enda, hindret för en verklig fred. Den anti-israeliska propagandan tar sig ofta uttryck i en medveten historieförfalskning.
Ett aktuellt exempel fick vi genom den palestinska televisionen den 29 november i år, när den biträdande ministern på det palestinska utrikesdepartementet, Ahmad Subh, uttalade sig om FN:s
generalförsamlings beslut den 29 november 1947 om en delning av mandatet Palestina. ”Att den internationella dagen för solidaritet med det palestinska folket den 29 november råkar sammanfalla med dagen för antagandet av FN:s delningsplan, är ingen tillfällighet… FN:s generalförsamling beslutade att återupprätta det palestinska folkets självkänsla, efter den historiska oförrätt som skedde 1947, när en födelseattest utfärdades för en stat i stället för två”, sade ministern i tv-programmet och fortsatte: ”En stat fick tillstånd att etableras, medan den palestinska staten inte fick etableras”.

Med detta uttalande
vill den palestinska myndighetsrepresentanten påskina att FN:s delningsplan inte talade om en tvåstatslösning. Den palestinske ministern ljuger. I FN-resolution 181, den så kallade ”Delningsplanen”, som antogs av FN:s generalförsamling den 29 november 1947, heter det i de inledande paragraferna att den ”självständiga arabiska och judiska staten… skall bli verklighet i Palestina högst två månader efter det att evakueringen av mandatmaktens väpnade styrkor i Palestina har genomförts, men senast den 1 oktober 1948. Gränserna för den arabiska och den judiska staten och staden Jerusalem, skall vara såsom de beskrivs i avsnitt II och III…”. Vidare står det i resolution 181 att ”perioden mellan generalförsamlingens antagande av [resolutionen] och etablerandet av en självständig arabisk och judisk stat skall vara en övergångsperiod”. För att hjälpa till med etablerandet av de båda staterna skulle FN utse en särskild kommission: ”Kommissionen skall, efter att ha konsulterat de demokratiska partierna och andra offentliga organisationer i den arabiska och den judiska staten, så snart som möjligt utse och etablera en provisorisk regering i den arabiska och den judiska staten”.
Resolution 181 är fylld med hänvisningar till en tvåstatslösning, en arabisk stat och en judisk stat. Självfallet talar FN vid tiden för resolution 181 inte om en ”palestinsk” stat, eftersom mandatet Palestina skulle delas och den enda gångbara definitionen då på ”palestinier” var ”person boende i mandaten Palestina och som innehar palestinskt pass”. Per definition var således även Palestinas judar att betrakta som ”palestinier”.


Responses

  1. Det är inte särskilt seriöst att förlita sig på en israelisk förfalskargrupp som MEMRI om vad som sägs i palestinsk media.

  2. Det jag försöker belysa här är att det finns två sidor i detta och att palestinier inte är helt utan ondo. Man måste alltid inse att ”it takes two to tango”. Sedan kan man alltid diskutera kring det som står skrivet men det jag vill peka på är att extremisterna finns på båda sidorna i denna konflikt…

  3. Jag tycker du försöker belysa att all skuld för Israels groteska övervåld ligger på offren.

    Ungefär som Kristallnatten mot judarna rättfärdigades med att en jude dödat en tysk diplomat.

  4. Nja, att jämföra med Kristallnatten var väl lite väl ändå!

    Kristallnatten, Natten av krossat glas, kallas natten mellan 9 november och 10 november 1938 i Tyskland, då beväpnade grupper från det tyska nationalsocialistiska arbetarepartiet, NSDAP (i vardagligt tal ”nazistpartiet”), iscensatte en landsomfattande pogrom. Ett hundratal judar dödades, 30 000 fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes och över 7 500 butiker vandaliserades.

    Nazisterna använde officiellt benämningen ”rikskristallnatten” och ordet kristall valdes för att skyla över den omfattande förödelsen och vandalismen. Aktionen motiverades av nazisterna med att en 17-årig tysk jude, Herschel Grynszpan, den 7 november sköt ihjäl den tyske legationssekreteraren i Paris, Ernst vom Rath.

    Det är inte helt klarlagt vem som beordrade kristallnatten eller om den var planerad sedan långt tidigare. Enligt en teori uttalade sig Adolf Hitler i allmänna ordalag om behovet av en markering efter mordet på vom Rath, och detta ledde till att främst Goebbels och Göring organiserade kristallnatten. Det var en del av upptrappningen av våldet mot judar vilket kulminerade i den egentliga förintelsen av ca 6 miljoner judar och hundratusentals oliktänkande under andra världskriget.

    Så, alandalus, att jämföra dagens krig mot det judarna fått utstå är som att slänga en droppe i havet. På det viset vill jag ingalunda påskina att det som sker i Mellanöstern på något vis är positivt åt ena eller andra hållet. Det enda som kan konstateras är att Israel tar sig an en grupp med terrorister som, med ett uns av självbevarelsedrift och intresse för sitt eget folk, hade lagt ner verksamheten för länge sen. Nu är de snart utrotade och freden kan komma att bli varaktig även i denna krutdurk…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: