”Den 8 oktober krockade jorden med en rymdsten som exploderade med en kraft av tre Hiroshimabomber. Ingen hann se den innan det var för sent.”

”Explosionen som inträffade över södra Sulawesi i Indonesien visar ännu en gång hur svårt det är för oss på jorden att skydda oss från möjliga katastrofer orsakade av en sten från rymden. Kraften i den tio meter stora rymdsten som störtade in i atmosfären den 8 oktober uppskattas enligt tidningen New Scientist till jämförbar med 50.000 ton TNT. Det är okänt om delar av stenen nådde jorden. Ljudet från detonationen när stenen exploderade på drygt 15 kilometers höjd kunde höras över delar av Indonesien men ingen människa har hittills rapporterat ha sett den. Storleken var också för liten för att asteroiden skulle ha kunnat upptäckas i ett teleskop. Videobilder tagna av himlen strax efter händelsen visar ett rökspår. Astreoider är stora block av sten, några stora som berg, som går i en bana mellan Mars och Jupiter. Några av dessa kommer då och då ur sin bana och kan röra sig in mot det inre av solsystemet.” Citatet är häntat från DN.se

Jag och en god vän satt för en tid sedan och spånade över lite av varje, kort och gott det som omger oss, världen, vädret, vintern osv. Kalla oss gärna filosofiska om Ni vill men vad som dock, efter några goda whiskey, genomsyrade samtalet var att vi begrundade det faktum över att allt blivit så apokalyptiskt på senare tid. Hollywood tillverkar filmer på löpande band som på ett eller annat horribelt sätt skildrar olika sätt som jorden kan gå under på inklusive stora delar av, eller hela mänskligheten. Vari ligger inspirationen till dessa mer eller mindre upplyftande och ofta grafiskt väldigt välgjorda verk? Är det så att vi kanske är på väg att bli en del av historien? Är det dags för en annan art att ta över på jorden? ”Det har hänt förrut och det kommer att hända igen”…

Man läser om diverse rymdstenar som kolliderar med moder jord, man läser om asteroider, stora som små varav en i synnerhet som kommer korsa jordens bana otäckt nära fredagen den 13e april 2029 (varför just den 13 pril och en fredag dessutom???). Det är om knappt 20 år och det mötet ska ske på ca 30000 km avstånd från jorden och det ändå en tiondel av avståndet mellan jorden och månen och beroende på hur jordens dragningskraft kommer påverka denna passage så kan nästa möte 2036 bli väldigt spännande. Denna  NEO-asteroid har varit känd ganska  länge och är ca 270 meter lång vilket känns löjligt lite globalt sett men en direktträff på jorden skulle motsvara ca 880 Megaton sprängkraft och detta skulle ödelägga en yta stor som Europa och drastiskt förändra klimatet på moder jord. Dramatiskt nog har man namngivit denna asteroid efter den egyptiske destruktionsdemonen Apophis.

Sedan har man ju detta mysterium med Solen, denna livgivande stjärna som är en förutsättning för allt liv på vår planet. Enligt vetenskapen har de aldrig sett solen så lugn, det pågår alltid aktivitet på ytan men solfäckarna har minskat drastiskt under de senaste åren vilket får forskarna att tro att fenomenet soleruption (solutbrott) är nära förestående. Det faktum att det för närvarande är i princip obefintligt med solfläckar har med stor sannolikhet bidragit till den milda sommar vi haft i år samt att hösten varit kallare än normalt. Närvaron av solfläckar bidrar till en varmare sol, frånvaron gör den kallare vilket får forskarna att tro att någon stor händelse är på gång inom några år. Betänker man Mayafolkens berömda kalender som helt grundar sig på förhistoriska mätningar av solen så känns det lite skrämmande att denna slutar med året 2012…

Nä, helt ärligt… Det är ju inte utan att man får diverse tankeställare då man de senaste åren, som sagt, bombarderats med filmer med olika innehåll men dock med samma budskap fast i olika former. ”Domedagen är här”, säger filmerna och det är inte mycket vi kan göra än att titta på och hålla i oss för när det kommer till de kosmiska krafterna så är vi obefintligt små…

Så säger Sveriges finansminister Anders Borg när han presenterar finanspolitiken för framtiden. Vidare konstaterar han att det är ett besvärligt läge i svensk ekonomi med potentiell svag tillväxt under nästa år. Beräkningen är att arbetslösheten stiger till 11,4 procent nästa år ochh 11,6 procent till 2011. En beskrivning av finansminstern blev målande nog: ”Ett historiskt krisläge”.

Ett positivt tecken han dock omnämnde var bland annat att utsikterna för statens finanser stadigt förbättras och på grund av detta skriver han upp prognosen för skatteintäkterna. Även kostnaderna för sjukskrivningar och förtidspensioner minskar stadigt och budskapet är att finanspolitiken under 2010 måste vara starkt expansiv. Samtidigt med detta ska skatteintäkterna för Sveriges löntagare sänkas med ca 10 miljarder under 2010.

Statsministern omnämnde paketet som en ”kraftfull jobbpolitik” när han presenterade reformen. Tanke med reformen är att den på sikt ska skapa 10 000 nya och varaktiga jobb. På frågan om ”hur detta ger mera jobbmöjligheter” svarade Reinfeldt:

- ”Tio, tolv länder har den här typen av jobbskatteavdrag eller förvärvsavdrag, och det har bevisats i forskning och av erfarenhet att detta är det mest verkningsfulla sättat att varaktigt få fler jobb. Högre skatt på arbete leder till mindre av arbete, lägre skatt gör att fler jobbar”, sade han när reformen presenterades i dag och la även till att: ”Reformen betyder mest för dem som har lägst inkomster”.

Thomas Östros, Sossarnas ekonomisk-politiske talesman var som väntat skeptisk och menade att det är ansvarslöst av regeringen att låna till skattesänkningar när staten har uppemot 100 miljarder i underskott. Det är väl inte mer än väntat att socialdemokraterna reagerar på det sättet då de ägnat merparten av de senaste 50 åren till att ”skatta sönder” det svenska folket under förevändningen att det gynnar välfärden.

Välfärden är en skröna som nu allt mer börjar likna en dröm, en utopi som dock skiljer sig från despoti vi lever i. Socialdemokraterna har en lång väg att gå för att återigen bli ett parti att räkna med. Sahlin eller Östros lär dock aldrig komma i nivå med Reinfeldts eller Borgs retorik så jag hoppas och tror, att det kommer dröja många långa år innan den röd-gröna röran åter ser maktens korridorer i Sverige igen. Tar de makten igen nästa höst kommer jag bli djupt besviken och fullkomligt tappa tron på svenskarnas omdöme…

En politik som denna, som gynnar arbetstagarna, fotfolket… Ställa det emot den ockerpolitik som sossarna alltför länge stått bakom och gladeligen skeppat åtskilliga skattemiljarder utomlands på otaliga lönlösa projekt… Det är ett missbruk med skattemedel som jag vid Gud, hoppas slippa uppleva igen under min livstid… Skatten ska gå till svensk ekonomi i första hand och sedan när vi har ett överskott i kassan så stöder vi andra…

Svininfluensan verkar ha nått sin kulmen och vara på tillbakagång i Storbritannien; en bra nyhet för Sverige, som fick smittan lite senare. Det är alltid en stor tragedi, när utsatta människor blir svårt sjuka och till och med avlider av sviterna efter influensa. Det sker tyvärr varje år, och det är allas ansvar att ta medicinska hot på allvar och skydda sig själv och andra från onödiga risker.
Men det nya viruset har inte lett till den katastrof (tack och lov) som målats upp. När medicinskt ansvariga självklart har planerat för värsta möjliga utveckling, har medierna presenterat det som den troliga utvecklingen, vilket är något helt annat. Om inte influensan kommer tillbaka senare i en mer aggressiv form, har vi nog blivit grundlurade av medierna igen.
Men vi triggar på information om fara. Så här skriver Metro: ”Nyligen skördade svininfluensan sitt första dödsoffer i Sverige. En massvaccinering är på väg – men redan i dag kan du hålla koll på sjukdomen i din Iphone.” Det låter som om vi alla riskerar att dö i influensan, därför att inget sägs om att personen som avled tillhörde en riskgrupp som inte berör de flesta av oss.
Fruktan är kanske den farligaste konsekvensen av A-influensan. Skräcken kan, och kommer att, utnyttjas. Snart kommer vi att andas ut i väntan på nästa larmrapport, men någon gång i framtiden kommer det en svårare pandemi, som säkert kommer att få långtgående, tragiska konsekvenser som vi behöver förbereda oss mentalt för.

Oron för den relativt milda svininfluensan används redan nu cyniskt i till exempel Iran och av Hamas för att sprida antisemitisk propaganda. På Irans nationella tv-nyheter påstår man att svininfluensan är ett resultat av en israelisk-amerikansk konspiration för att öka försäljningen av Tamiflu. Förre försvarsministern i USA, Donald Rumsfeld, äger nämligen aktier i det israeliska företaget Gilead som tillverkar Tamiflu. Enligt en mycket överraskande logik blir kopplingen självklar: Sannolikt är det ett amerikanskt företag med laboratorium i Mexiko, som orsakat pandemin och som sionisterna nu tjänar pengar på.

På Hamas tv-station, Al-Aqsa, säger parlamentsledamoten och muslimske predikanten Yunis Al-Astal att judarnas inflytande på världen är ett allvarligare problem än svininfluensan. Han varnar för kontakt med dem, eftersom Allah har bestämt att de ska vara bröder med apor och svin.
I Egypten användes influensan som förevändning för att än en gång förödmjuka den stora, kristna minoriteten genom att tvångsslakta alla grisar som fanns i landet.
Vi i Sverige är verkligen inte immuna mot påhittad propaganda. Vi såg det nyligen i Aftonbladets artiklar om påstådd israelisk organhandel. Vår längtan efter hälsa och trygghet gör oss tydligen speciellt sårbara för krafter som vill manipulera oss av politiska eller kommersiella skäl.

Visst får man önska sig en sansens och förnuftets fristad, där man inte eldar upp sig över att det ständigt kommer nya former av influensa och andra sjukdomar, där man naturligtvis skyddar sig mot onödig smittspridning, men där man också skyddar världen mot hysteri och hets?
Det sker när fria människor uppmuntras att läsa av sin samtid med positiva, men också väl informerade kritiska ögon.

Jenny, 24, gick från bråkstake till bibelläsande helnykterist

Jag läste i dag denna artikel i Aftonbladet… Denna borde alla med ungdomar läsa för att få en insikt hur det kan gå och vad man som förälder borde anamma för att inte en dag själv vara där: 

”Från att vara tjejen som drack, svor och skolkade sig igenom ­tonåren – till en bibelläsande helnykterist som känner ren lycka. När Jenny Ölund blev frälst förändrades hennes liv. ”Många har fördomar mot kristna. Jag vet, för jag var likadan själv i tonåren, jag tyckte att troende kunde vara rätt konstiga. Mina föräldrar är inte alls kristna och den enda kontakten jag hade med kyrkan som liten var genom kyrkans barntimmar. Där sjöng vi och lekte och jag kommer ihåg att jag kände mig lycklig när jag var där. Mer kristen än så var inte min uppväxt.

I själva verket söp jag bort mina tonår tillsammans med andra ungdomar. Vi började festa redan som fjortonåringar och drack hembränt flera kvällar i veckan. Vi blev jätteberusade, svor, var stökiga och tog ingenting på allvar. Jag levde bara för dagen och brydde mig inte det minsta om skolan. Ena timmen kunde jag sitta hemma i föräldrahemmet i Piteå, medan jag nästa timme var borta i någon grannkommun, många mil bort. Utan riktig anledning.

Någonstans inom mig kände jag att det här sättet att leva inte var det rätta. Men alla andra i min ålder verkade leva så, så jag trodde att det var så livet skulle vara. Därför försökte jag göra allt för att de negativa känslorna inte skulle ta över mitt liv.

Men så kom en dag när jag inte kunde stå emot ångesten längre. Det skedde för fyra år sedan, i samband med att jag blev tillsammans med min pojkvän Johannes. Jag började reflektera över mitt liv och kom till insikt om hur destruktivt jag hade levt och hur lite jag hade förstått, egentligen.

Med fasa insåg jag hur illa jag hade behandlat människor i min omgivning. Jag hade bland annat sagt väldigt elaka saker till mina föräldrar och vänner. Nu förstod jag att ett sådant beteende inte löste någonting. Och jag kunde inte fortsätta att supa varje helg och tro att spriten skulle befria mig från mina problem.

Jag blev totalt förändrad. Nästan som förlamad. Det gick inte att kliva ur sängen på morgnarna. Jag var så ledsen över hur jag hade levt att jag kunde ställa mig upp och bara skrika. Jag slutade umgås med flertalet av mina vänner och var mest hemma med Johannes. Det var väldigt ensamt.

När jag var som mest ledsen började jag tänka tillbaka på kyrkans barntimmar och den positiva känslan som jag brukade få när jag var där. Minnet fick mig att fundera på Gud.

Under den här tiden lärde jag också känna Johannes föräldrar, som var kristna. Jag tyckte mycket om dem och de var inte alls tokiga, som jag tidigare hade föreställt mig frälsta människor. Mina fördomar försvann och med tiden blev jag allt mer nyfiken på kristendomen.

En dag när min pojkvän kom hem till vår lägenhet var han totalt förändrad. Kroppsligen var han naturligtvis samma kille som tidigare, men han strålade av positiv energi och det var en helt ny känsla över honom. Han hade blivit frälst.

Jag fick mig en rejäl tankeställare och blev jättenyfiken på Gud. Jag ville ju också må så där bra som Johannes och tänkte att jag måste göra allt för att uppnå hans tillstånd. Samtidigt trodde jag aldrig att Gud skulle förlåta mig för saker som jag hade sagt, eller för hur jag hade druckit och svurit. Men så funderade jag över Johannes tidigare liv och insåg att han hade levt på samma sätt som jag. Nu verkade han så ren. Som om han hade levt det lugnaste liv i världen. Om han kunde bli förlåten kunde väl jag också, tänkte jag och åkte till ett möte i Filadelfiakyrkan.

Det var då, tidigt i våras, som mitt liv skulle förändras totalt – på rekordtid. Under det där mötet hände det någonting med mig. Det låter kanske konstigt, men från det att tillställningen var över, till det att jag kom hem till Johannes föräldrar efteråt för att fika, blev jag frälst. Det var en märklig upplevelse. Under ett par timmars tid kändes allt successivt lättare och bördan från mina axlar försvann. Väl hemma hos mina svärföräldrar mådde jag sjukligt bra, hela jag fylldes av ren lycka! Det var som om jag var ett litet barn utan bekymmer igen. Det var så ofattbart att jag började skratta – och gråta, om vartannat. Jag hade bett om att få syndernas förlåtelse. Nu fick jag en känsla av att Gud faktiskt hade förlåtit mig för allt dumt.

För en tid sedan slutade jag dricka alkohol helt. Inte för att jag tycker att det är fel att ta ett glas vin till maten eller så. Det är det överdrivna drickandet jag är emot, som gör att man tappar omdömet och säger fel saker. Men för mig personligen känns det helt enkelt inte bra att dricka längre. Hela mitt liv har jag sökt något: En ny pojkvän, nya resmål, vänner, men inte nu. Nu har jag fått ro. Till exempel vaknar jag inte längre på morgonen och känner att allt är jobbigt, nu kliver jag ur sängen med glädje och funderar inte så mycket. Livet flyter på så mycket bättre än tidigare också. Senaste åren har jag sökt in till olika skolor för att läsa upp mina betyg, men aldrig blivit antagen. Men nu, nu tar jag mig plötsligt in på allt: Jag har kommit in på en folkhögskola till hösten och jag har fått en praktikplats på ett företag fram till dess, som dessutom låter mig ta körlektioner på arbetstid.

 Vissa frågar mig om jag är rädd att det här härliga tillståndet ska försvinna, men det tror jag inte att det gör. Jag är övertygad om att det är så här det är. Alltså, jag har blivit frälst och det kommer jag att vara resten av mitt liv. Ingenting annat skulle ha kunnat få mig att må så här bra på bara ett par timmar. Det enda som känns jobbigt just nu är att min familj inte vill förstå. Mina föräldrar lyssnar knappt när jag försöker berätta för dem vad jag har varit med om. Fast det betyder inte att jag skulle ta avstånd från dem eller så, familjen är ju alltid familjen.

Vad gäller vänner, har jag bara ett fåtal kvar från tonåren. Jag försöker förklara för dem, och de är faktiskt lite nyfikna. I stort känns det lättare att umgås med andra kristna, som kan berätta om sina upplevelser och som jag kan dela mina egna erfarenheter med. De har ­sådan värme. Det finns liksom ingen elakhet eller avundsjuka hos dem.”

Tänkvärt…

Dagens inlägg kommer behandla något som jag tror att de flesta som någon gång sysslat med hundverksamhet i någon form råkat ut för.

Jag och min bror driver en kennel ihop som en liten sidoverksamhet till våra övriga sysslor. Det hela började för några år sedan då brorsan vi fick ta över några djur från en kennel som lades ned i södra landet. Nu driver vi denna norr om Stockholm och föder upp hundar. För att verkligen på allvar kunna hänge sig till sitt hundintresse så tänkte brorsan att: ”Bo på landet måste ju vara optimalt för denna typ av verksamhet”.

Rent krasst kan man säga om rasen vi föder upp, att den är lite ljudlig då det är draghundar vi talar om. Särskilt då vi ska ut på träningspass med fyra eller fem vuxna djur som drar en fyrhjuling eller trehjulig cykel. Du ylas det och låter om dom som aldrig förr, då rasen i sig är lite varg i ursprunget så ingår även ylande och där kommer då problemet in i ekvationen.

Brorsan hittade som sagt en oas ute på landet, en bra skogstomt i södersluttning men berg och natur i alla dess former där vi tillsammans konstruerade ett hägn som är knappa 1000 kvm. En utopi för hundarna som har en helt egen värld med gott om utsiktspunkter att ligga på för att kolla in omgivningen. Men dock en baksida som hundar i flock har, ett rangsystem som det emellanåt blir lite slagsmål om samt en viss förmåga att ”sjunga lite” på nätterna.

Detta bittra faktum retar gallfeber på grannarna som nu stålsatt sig på att driva bort brorsan och hans verksamhet från området genom att gå upp på nätterna och sabotera hängnet. Detta gör att hundarna smiter ut och ställer till det för brorsan. Polisen, i det här läget, är extremt neutral. Fast det utan tvivel påvisats att sabotage utförts och senare orsakat att hundarna gjort bort sig så läggs inget krut på att någon ställs till svars för detta.

Min bestämda ståndpunkt är att: ”Flyttar man till landet får man räkna med att man flyttar närmare djur”. Med detta sagt så är det ju rent horribelt att det kan fortgå i denna omfattning. Det kommer skadeståndskrav från höger och vänster, det kommer anonyma anmälningar till länsveterinären om vanvård av djur. Allt detta för att omedelbart motbevisas då polisen eller veterinärerna dyker upp för att finna en kennel med välvårdade och välmående djur.

När frågan ställs av dessa myndigheter på vad vi tror orsakar dessa anmälningar så blir vårt svar: ” Hundarna är hundar, de låter lite, bråkar lite och ylar lite men majoriteten av tiden så är det tyst”. Under de senaste fyra besöken har hundarna inte sagt ”flasklock” och lugnt och stillsamt legat och kollat in poliserna som fotograferat hundarna och skadegörelsen på hägnet, detsamma gällde länsveterinärerna. Dessa myndigheter MÅSTE rycka ut då vanvård anmäls då det åligger hundägaren att se till at djuren har erforderligt skydd mot väder och vind samt tillgång till färskt vatten.

Nä gott folk, i stället för att intressera sig för vad det är typ av verksamhet så gaddar man ihop sig och skapar en lynchstämning i grannskapet. Sedan fabricerar man att hundarna under sina nattliga turnéer slukat både fåglar och fä. Vad det handlar om är att det låter lite mer än vanligt och så råkar brorsan ha bosatt sig i ett område som enbart verkar bestå av en bunt med hundhatare som ägnar lite mer tid än dygnet har att erbjuda för att göra livet surt för honom…

Sedan jag runt 93-94 började intressera mig för internet så har en sak alltid poppat upp i tid och otid. De otaliga länkar med pornografiskt material som florerar på nätet. Det spelar knappt någon roll vad du söker på men någonstans i träfflistan finns en porrlänk med. Jag satt under gårdagens kväll tillsammans med en god vän och dryftade (bland annat) detta faktum och ju mer man börjar betänka det hela, desto mer svindlande blir tanken.

Genom Internets genomslag har tillgången till pornografiskt material ökat markant. Några av de mest framgångsrika företagarna på internet är sådana som sysslar just med pornografiska sajter. Först och främst levererar de olika sidorna filmer och bilder med pornografisk karaktär, men saker av en mer interaktiv karaktär, som till exempel en interaktiv webcam-baserad konversation med en nakenmodell är inte ovanligt.

Det finns två stora fördelar för företag att använda Internet: först och främst kan konsumenter undvika det sociala stigma som är ihopkopplat med pornografi; de behöver inte gå in i en affär och köpa eftersom de med hjälp av sitt kreditkort kan betala helt anonymt. Den andra stora fördelen är att man når ut till en mycket bredare publik än man annars skulle kunna göra, vilket är intressant för företag som specialiserar sig på väldigt specifika sexuella fetischer – där dessutom det sociala stigmat är ännu större.

Eftersom Internet finns i de flesta världens länder och att pornografi på många platser omges av mycket strikt lagstiftning, används också Internet som ett sätt att kringgå lagstiftningen genom att inhandla pornografi på utländska sidor.

Pornografi är också, tillsammans med film och musik, det som mest utbyts på internets olika P2P-nätverk. Enligt Google genomförs varje dag 68 miljoner sökningar på någon variation av det engelska ordet porn (svenska ”porr”).

Alltså… 68 miljoner sökningar??? Det är hissnade mycket om man betänker det faktum att vi talar om dagsbasis… Med denna, aldrig sinande, tillgång på pornografiskt material så funderade jag och min vän vidare på hur detta i sak kommer påverka samhället som vi ser det.

Lögnare vore man väl om man säger att man aldrig i ungdomen bläddrat i en porrtidning eller kollat på en porrfilm MEN, då var det en tidning man fick stå i kö på kiosken för att köpa med skam i blick. Det värsta var om man skulle köpa en film, då var skammen total, särskilt om det klev in några tjejer i kiosken…

Upptakten till vårt samtal om ämnet var då vi stod på lokala Statoilmacken för att köpa cigg då ett gäng killar i övre tonåren stod framför oss. De kastade upp fyra fem köpfilmer med pornografiskt innehåll på disken medan de vrålade åt en kille längre bak i butiken att snabba på med kanelbullarna. Jag och polaren har väl sällan skrattat så mycket åt en enskild händelse som denna och huruvida bullarna nyttjades till det vi misstänkte eller ej förtäljer inte historien men…

Visst har vår syn på sex ändrats markant under åren tack vare porren. Klimatet har blivit hårt och rått genom en osynlig sexuell revolution som inträffade i samband med internets födelse där ett outtömligt förråd av film och bild för alla möjliga tänkbara läggningar finns representerat. Detta har även enligt flertalet bedömmare lagt grunden till att det sexuella våldet ökar samt att den sexuella debuten tidigareläggs…

Hur skyddar vi barnen för att exponeras eller går det att göra över huvudtaget? Hur hindrar vi våra barn från att lockas att visa upp sig för sina vänner via web kameran? Internet har inneburit mycket bra och tillfört ett oändligt bibliotek av information men den mörka sidans pris kan bli högt och tungt för oss föräldrar att betala…

Nu på måndag inleds en stor rysk militärövning nära den finska gränsen. Övningen vid sjön Ladoga inkluderar alla enheter i Leningrads militärdistrikt, flera enheter av Sibiriens militärdistrikt, samt Norra flottan och Baltiska flottan. Övningen är en av tre stora ryska militärövningar i sommar. Från 29 juni till 10 juli genomförde det ryska försvaret en stor övning som involverade alla brigader i norra Kaukasus militärdistrikt, samt flottorna i Svarta Havet och Kaspiska Havet. Två hela fältarméer kommer dessutom att samlas i Vitryssland under en gemensam militärövning mellan 8-29 september.
När Nato-övningen Loyal Arrow genomfördes i Luleå i mitten av juni demonstrerade Vänstern, Svenska freds och Miljöpartiet mot flygövningen. Övningen kommer att reta Ryssland, varnade till exempel Peter Rådberg (MP) under en demonstration i Luleå.

Övningen vid den finska gränsen kommer enligt officiella ryska källor att omfatta 60 000 man. Det ska jämföras med den omdebatterade Nato-övningen i Luleå – som endast inkluderade 2 000 soldater. Och medan Loyal Arrow höll på i åtta dagar, pågår Ladoga-övningen i närheten av Finland i sju hela veckor.
Hur tycker Peter Rådberg (MP), Hans Linde (V) och Anna Ek (Svenska freds) – vilka alla var i Luleå och demonstrerade mot Loyal Arrow – att Sverige och Finland skall uppfatta den ryska övningen med 60 000 man, om de tycker att Ryssland ska uppfatta en övning med 2 000 soldater som provocerande?

Det är naturligtvis lite annorlunda att ledamöter i det svenska parlamentet är så oroliga för hur Ryssland uppfattar en förhållandevis liten militärövning på svenskt territorium. Borde inte Sveriges säkerhet och försvarsförmåga vara viktigare för en svensk riksdagsledamot?
Det ska bli spännande att se om Vänstern, Svenska freds och Miljöpartiet anordnar en bussresa till finska gränsen nästa vecka, för att protestera mot den långt större och betydligt mer långvariga ryska övning som hålls i området. Nej, självklart anordnas ingen bussresa, när det gäller säkerhetspolitik resonerar delar av Vänstern, Miljöpartiet och Fredrörelsen som om Ryssland inte existerar.
Det är i första hand de tre vänsterpartierna i Sveriges riksdag som har nedrustat vårt lands försvar. När nu de borgerliga partierna fortsätter utvecklingen med att spara på landets militära utgifter, framstår Nato som det enda rimliga alternativet utan att någon egentlig debatt om inriktningen på den svenska säkerhetspolitiken förs. Även om det självklart finns fördelar, så är nackdelen med att bli involverad i en större försvarsallians att vi då också förpliktar oss att föra andra länders krig – som i Afghanistan.

Oavsett vilken väg Sverige väljer är det enda rimliga att se till att det svenska försvaret har en egen avskräckande förmåga. Georgien-kriget förra året visade att uttalade ambitioner att närma sig Nato i ett skarpt läge inte var värt någonting.

Jag har under den senaste tiden roat mig med att skriva inlägg av allehanda slag i lokalblaskorna kring bygden för att starta lite oponion gällande det snabbt växande problemt i skog och mark, nämligen vildsvin. Läste man Asterix som barn så fick man snabbt klart för sig vad de tecknade figurerna tyckte dessa djur skulle användas som… mat!

Är man, som jag, hundägare och har som största nöje att spatsera i skog och mark med dessa så uplever man ogärna ett möte med en 200-300kg tung och vild gris. Dels kan den skada hundarna och sekundärt kan man själv råka illa ut såvida man inte finner ett lämpligt träd att slänga sig upp i.

Hur som helst så har vildsvinsstammen vuxit till sig under åren och nu har vi fått indikationer på att någon idiot dessutom roat sig med att blanda in tamgris i vildsvinsstammen vilket resliterar i avsevärt större och tyngre svin än normalt. För en tid sedan så var en bekant ute på grusvägen, inte långt från där vi bor där han blev tvungen att stanna för att en galt ”parkerat” mitt på vägen. Han tutade och rusade motorn men inget hände varpå han klev ur bilen och började vissla och hoppa. Därpå vände vildsvinet på en femöring och gjorde en riktig tjurrusning mot honom vilket fick honom att slänga sig in i sin bil, sekunderna efter dånade det till i bilen då vildsvinet stångade den, sedan vacklade det vimmelkantigt in i skogen…

Av anledningar, som den ovan beskrivna, har vi nu skrivit till kommun men meddelandet man får är att skyddsjakt inte anses nödvändig…

Vildsvin föder 5-10 (15) kultingar och suggorna blir könsmogna inom första året. Vildsvin kan föda upp till två kullar per år och dödstalet hos kultingarna är mycket litet. Detta innebära alltså att om ingen skyddsjakt blir tillåten kommer vi snart ha en population på närmare 1000-1500 djur inom 1-2 år, detta mot dagens cirka 500. Ett vildsvin kan leva i upp till 30 år…

Egna tankar om att möta ett eller flera vildsvin i skogen är lite växlande. Jag har en flock med hundar som jag tror skulle klara sig ganska bra mot vildsvin, om inte annat skulle de säkerligen kunna springa i från dem. Själv går jag numera inte ut i skogen utan ett vapen och så gör flera med mig. Skulle man stöta på vildsvin så är en avlossad kula ett säkert sätt att bli av med dom om inte annat så blir det en god middag till kvällen.

Säkert äro att när jaktsäsongen kommer så kommer många svin möta sina banemän klädda i skogsgrönt…

Den kinesiska regimen mördar, skadar och fängslar uigurer i stora skaror. I det nordvästra hörnet av Kina bor det cirka tio miljoner uigurer, ytterligare en halv miljon finns i Kazakstan och det finns även gott om uigurer i Sverige.
Sverige har faktiskt en unik historisk koppling till detta folk och område. Sven Hedin (den siste svensk att bli adlad; 1902) gjorde banbrytande upptäcktsresor i området. Toppdiplomaten Gunnar Jarring var internationellt erkänd expert på uigurer och deras turkiska språk. Svenska missionsförbundets första missionär, Nils Fredrik Höijer, senare grundare av Ljus i öster, startade kristen mission bland uigurer 1892. Han tog även initiativ till den första bibel­översättningen på uiguriska.
Hedin, Jarring och Höijer visste och förstod mycket väl att detta var ett turkiskt folk med muslimsk tro. De skiljer sig från kineser och kinesiskan som svenskar och svenska skiljer sig från koreaner och koreanskan. Under några år på 1930- och 1940-talen var man ett självständigt land – Östturkestan.

Men sedan Maos tid är området (likt Tibet) ockuperat av Kina och man har drivit en hänsynslös koloniseringspolitik. Tänk tanken att regeringen i Seoul, Korea beslutade att flytta fem miljoner koreaner till Sverige, göra koreanska till officiellt språk och ge koreaner företräde till utbildningar i Lund och Uppsala, samt undertrycka det svenska språket och svenska traditioner. De som protesterar hamnar på Kumla-anstalten.
Det är ungefär så den kommunistiska regimen i Peking har gjort gentemot uigurerna i provinsen Xinjiang. Man har målmedvetet flyttat in miljontals kineser, gjort kinesiskan till huvudspråk, gett kineser företräden och samtidigt undertryckt uigurisk kultur och tro. Det är inte konstigt att uigurer protesterar. Den kinesiska regimen svarar med gevärskulor och massarresteringar.
Därför blir en del nyhetsrapportering från de pågående händelserna en smula patetiska när de säger att ”uigurer menar sig vara förtrycka”. ”Menar sig”? Vad menar skribenterna då? Om inte annat avslöjar detta journalisters okunnighet och undfallande för en av världens värsta diktaturer.

Kina är fortfarande en imperialistisk kolonialmakt. Just det – låt oss kalla saker vid dess rätta namn – kolonialmakt. Medan europeiska länder gav sina kolonier självständighet, koloniserade Kina andra nationer. Det är inte bara Tibet som blivit ockuperat och skändat. Tibetanerna har sin leende världsambassadör Dalai Lama, uigurerna har inte någon sådan företrädare. Men likväl så är det likheter mellan tibetanernas och uigurerna öde.
Det är orealistiskt att tro att världssamfundet skulle stödja tanken på ett självständigt Östturkestan. Man borde kräva stopp för våldet mot demonstrerande uigurer men även ett stopp på kolonialmaktsfasoner och övergreppen på den uiguriska nationen.

Vilken födelsedagspresent! Dagen innan Sverige i dag tar över ordförandeklubban i EU förklarade Tysklands författningsdomstol att EU:s nya fördrag är förenligt med landets grundlag. Ett nej hade försvårat arbetet med det nya unionsfördraget betydligt. Nu kan Fredrik Reinfeldt rulla en av ordförandeskapets många potentiella stötestenar åt sidan, och lägga krut på några av sina största åtaganden det närmaste halvåret: att driva miljöarbetet kraftfullt vidare, att ro i hamn ett nytt organ för att övervaka finanserna i EU och att stärka det inomeuropeiska samarbetet på en rad områden.

Östersjöområdet ska stå modell för den nya sortens regionala samarbete som Sverige vill vara med om att lansera i höst. ”En EU-strategi för Östersjön ska ge ett renare hav och göra regionen mer ekonomiskt dynamisk”, skriver Sverige i sitt arbetsprogram inför ordförandeskapet. Ett uttalat mål är att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten, inte minst när det gäller människohandel. Men Östersjön ska också utpekas som ett särskilt marint pilotprojekt, med ett snabbare och strängare miljöskydd i genomförandet av EU:s marina direktiv.

Sammantaget ska strategin – som troligen antas i oktober – visa på ett nytt och mer effektivt sätt att utnyttja EU:s resurser och medel, och förhoppningsvis stimulera till andra regionala samarbeten. Donau-området har nämnts som en möjlig kandidat för detta. Även i övrigt vill regeringen verka för att skärpa EU-regleringen när det gäller sexuell exploatering av barn och barnpornografi; exempelvis väntas EU anta en åtgärdsplan för samarbetet med ursprungs- och transitländer när det gäller människohandel.

Mer samarbete: det så kallade Stockholms­pro­grammet ska föra EU ett steg vidare mot samordning när det gäller polis-, gräns- och tullfrågor, rättsliga frågor samt asyl, migration och viseringspolitiken. På förslag här finns åtgärder för ökad arbetskraftsinvandring till EU. Färsk statistik från euroländerna pekar på att trycket från finanskrisen långsamt minskar, och att framför allt konsument- och servicesektorn ökar starkt. Men för att förhindra framtida kriser behövs nya regler och förstärkt kontroll av finansmarknaden. Sverige vill försöka nå fram till en ny tillsynsstruktur, ett europeiskt organ som ska övervaka stabiliteten i det finansiella systemet.

Det kan vara värt att notera att statsministern själv i ett tal inför den konservativa partigruppen i Europaparlamentet i april i snudd på poetiska ordalag varnade för att låta finanskrisen gå ut över samarbetet inom och utanför den europeiska unionen. ”När finanskrisens kalla vindar blåser över världen riskerar man att ifrågasätta principer som transparens, frihandel, samarbete och öppenhet. Äldre tankar om stängda gränser och protektionism som ett skydd mot utländskt inflytande dammas av och läggs fram som rationella politiska alternativ. Som sirenerna i berättelsen om Odysseus erbjuder de här rösterna en enkel med farlig väg i svåra tider. Och det är lätt att just i dessa tider ge efter inför dem som kräver handelshinder eller säger att kortsiktiga nationella intressen måste komma först. Därför är det nödvändigt att i kristider alltid påminna oss själva om behovet av europeiskt samarbete”.